United States or Nicaragua ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var till och med mycket troligt att han skulle nå målet, men ännu så länge måste han innerst inne erkänna, att han på det hela taget ej utmärkte sig framför de andra kamraterna i annat än det allvar, han tillskrev sig själv. Kanske låg anledningen till utmärkelsen hos föräldrarna? Han tänkte på sin far... Och han skakade på huvudet. Nej, han kunde omöjligt vara predestinerad.
Det svårtydda livet hade plötsligen blivit klart och förståeligt. Man var predestinerad. Men också bakom predestinationslärans absolut logiska klarhet lurade gåtor. Redan efter ett par dagar började de skymta fram. Varför voro somliga predestinerade och andra inte? I samma ögonblick han uppställt denna fråga, fann han sin absoluta visshet vackla.
Han använde ordet endast i betydelsen predestinerad till evig fördömelse. Han satt under timmarna och studerade dem från denna nya synpunkt. De föreföllo honom med ens mera förståeliga allesammans. Han tyckte sig bättre kunna tyda deras sätt att ta skolan. Han gick genom hela klassen, skilde fåren från getterna.
Om det nu verkligen förhöll sig så, att han var predestinerad, hade han ingen som helst lust att skriva förtjänsten på någon annan än sig själv för sina personliga egenskaper. Han kunde inte nöja sig med mindre. Men det var just på denna punkt i hans skolastiskt spetsfundiga resonemang dilemman öppnade sig.
Hade inte Rose ? Hade inte Kalle Möller ? Hade inte rabulisterna ? Hade han inte alltid stått ensam, övergiven, predestinerad? Kunde någonting vara mera absolut logiskt och klart?! Han satte sig åter vid skrivbordet med huvudet i händerna. Hur besynnerligt lugn han kände sig! Lugn och allvarlig. Hur skulle han leva? Hur skulle han bära denna förbannelsens visshet, denna predestination?
Ingenting hjälpte. Vad han än gjorde var till ingen nytta av den enkla anledningen, att ingenting kunde hjälpa . Han var predestinerad. Hade inte Kristus själv sagt, att många voro kallade men få utvalda. Han ryckte åter till. Hade han för resten inte alltid känt, att han var predestinerad till fördömelsen?
Och den, som är predestinerad, vågar allt ! Men det fanns också en annan orsak, varför hans far ej kunde höra till de utvalda: Stellan önskade honom ej dömd till den eviga förtappelsen. Ett sådant framtidsperspektiv kan man tänka sig för sin egen del och tänka på det med en viss kylig stolthet, men man önskar det ej åt sin far, även när man fått ögonen öppna för hans små skavanker. Hans mor då?
Ännu var det för tidigt. Man skulle inte tro honom. Han var ännu för ung för att anses hysa sådana tankar. Om han bara vore student Han gick till sängs allvarlig och högtidlig. Under flera dagar höll sig denna stämning. Han såg på världen och mänskorna med en ny blick. Det var som om han först nu fått system i det honom omgivande virrvarret. Var den eller den av hans klasskamrater predestinerad?
Men allt medan han satt försjunken i denna behagliga förnimmelse av att ha löst konfirmationsproblemet, började en annan känsla stiga upp inom honom: Luciferdrömmen, Sataninstinkten, behovet och stoltheten att känna sig som Varg i Veum. Han var predestinerad.
De segla vanligast fram på skådebanan i en efter auktorns beräkning predestinerad kosa, lika de skepp af flarn man ser barn inrätta och med färdigt skrufvadt roder och brassade segel utsläppa på dammen. Möter ett hinder, så fastna de eller skuffas öfver, kommer en starkare pust, så kantra de och stjälpas opp igen för att åter börja sin automatlika färd.
Dagens Ord
Andra Tittar