Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 20 oktober 2025


"Jag har tänkt allt detta", svarade Edesius. "Men jag kan icke annat, jag måste hem! Mitt hjärta längtar därefter utan uppehåll. Är det icke samma sätt med dig, broder?" "Gud vet, att min hemlängtan under förflutna år stundom bragte mig nästan till förtviflan", svarade denne.

»Längtar du efter mannen din, Lottafrågade unge herrn. »Säg om du gör detLotta såg upp. Hon förstod inte längre hans språk, det var längese'n hon hört en sådan röst och sådana tonfall ... här landet talade man ej . Om hon längtade... Visste hon det? Hon rodnade i stället ännu en gång och vände sig bort.

Ty jag längtar efter att se eder, för att jag kunna meddela eder någon andlig nådegåva till att styrka eder; jag menar: för att jag i eder krets tillsammans med eder hämta hugnad ur vår gemensamma tro, eder och min.

Och med några andra av dina vänner har jag stämt möte, en timme efter torghandelns slut, vid trappan till Akropolis. Gott! Du får ej bereda dig något överdrivet, Olympiodoros. Allt kommer att tillgå enkelt och lantligt. Förträffligt! jag längtar just efter natur och oskuld. Jag skall med nöje valla dina oxar och klippa dina får och dricka vatten ur samma källa som dina herdar.

Sist var jag bara trots ett beläte, som han icke fick ringaste lifstecken ur, hur mycket han än försökte. Och i dag längtar jag , att jag kan bli tokig; längtar efter hans vänlighet, som jag stötte tillbaka i förrgår. Och jag längtade hela dagen i går, kunde ingenting göra annat än bara längta ja, jag har icke varit riktigt lugn allt sedan vi skildes med det kyliga handslaget.

Jag tänker forna dagar, jag begrundar alla dina gärningar, dina händers verk eftersinnar jag. Jag uträcker mina händer till dig; såsom ett törstigt land längtar min själ efter dig. Sela. HERRE, skynda att svara mig, ty min ande förgås; dölj icke ditt ansikte för mig, jag ej varda lik dem som hava farit ned i graven. Låt mig bittida förnimma din nåd, ty jag förtröstar dig.

I en af bodarna hänger en dåsig bodbetjent öfver disken, med ett smutsigt tidningsblad framför sig. Han läser icke och sofver icke, han är varm och längtar till någonting beqvämare! Som önskningsmål hägrar för hans själ en uppbäddad säng i hans lilla ödsliga hem. Men tiden går långsamt... Staden har emellertid också någonting att vara stolt öfver; det är ett hvitt stenhus med två våningar.

Uppfyll din tjänare ditt tal, ty det leder till din fruktan. Vänd bort ifrån mig den smälek som jag fruktar; ty dina rätter äro goda. Se, jag längtar efter dina befallningar; behåll mig vid liv genom din rättfärdighet. Din nåd komme över mig, HERRE, din frälsning efter ditt tal; kan jag giva den svar, som smädar mig; ty jag förtröstar ditt ord.

Men jag är viss i min tro, att jag kan le för mig själv, när jag hör hennes tal om döden. Jag kan höra henne säga, att hon längtar bort och känna hennes smekningar, när hon ber mig förlåta sig. njuter jag smekningarna och glömmer hennes ord. Som en stor, oändlig visshet känner jag, att segern är oåterkalleligen min och icke hans, som sover i jorden.

Det är nämligen inte alldeles säkert att jag vill ha syndernas förlåtelse. Vet du varför? För att jag ännu inte riktigt kunnat släppa Ziri. Jag kan varken ha henne kvar eller släppa henne. Jag tänker ofta henne, och om jag börjar med att längta där själsligt efter henne slutar det med att jag längtar kroppsligt.

Dagens Ord

teaterpjesen

Andra Tittar