United States or Venezuela ? Vote for the TOP Country of the Week !
Nog slapp hon ut på den stenlagda gården att leka, men den var endast fyra famnar i fyrkant, och dit hittade aldrig en solstråle oftare, än när den kom som återsken från handkammarfönstret, ty gården omgafs på alla fyra sidor af höga stenhus och magasiner, mest utan fönster.
I en af bodarna hänger en dåsig bodbetjent öfver disken, med ett smutsigt tidningsblad framför sig. Han läser icke och sofver icke, han är varm och längtar till någonting beqvämare! Som önskningsmål hägrar för hans själ en uppbäddad säng i hans lilla ödsliga hem. Men tiden går så långsamt... Staden har emellertid också någonting att vara stolt öfver; det är ett hvitt stenhus med två våningar.
På herr Lundstedts höviska svar ledsagar betjänten honom förbi hundgården upp till byggningen. Det är ett lågt, vitt stenhus med en stensköld i pannan, på vilken ett kamfiokort och ett hjorthuvud äro huggna under en furstlig krona.
Par stenhus i stan och den här ön som han snart sköflat ren från skog för resten, ingen menska vet hvart han gör af med sina pengar, allting förfaller härute, hela östra och norra ön är som en hed, åkerjorden är oskött och ger bara gräs, trädgården likaså, han näns inte hålla sig hvarken arbetsfolk eller kreatur ... ja han är en muntergök, patronen.
I valvet ovanpå lågo räkenskaper och handlingar packade ända till taket. Översta rummet, som han nu hastigt gick igenom med sin drottning, var ett kapell. Därifrån kom han ut i en loftsal, som var byggd av trä som ett skrin på ett undre stenhus. Väggarna, klädda med vävnader, hade knappt manshöjd, men det spetsiga ryggåstaket lyfte sig som en kyrka.
På herr Lundstedts höviska svar ledsagar betjänten honom förbi hundgården upp till byggningen. Det är ett lågt, vitt stenhus med en stensköld i pannan, på vilken ett kamfiokort och ett hjorthuvud äro huggna under en furstlig krona.
Han tror aldrig han skall komma hem mer. Men de gå längre bort. Förbi skepp och pråmar, förbi ett otrefligt tegelhus med långa höga murar, der fångar sitta. Han ser en ny kyrka, en lång allé med trän, en dammig landsväg med maskrosor i kanten. Nu bär flickan honom. Slutligen komma de till ett stort stenhus, vid hvilket står ett gult trähus med kors på, och en stor gård ligger der med gröna trän.
De hade rivit ned det blågröna huset, schaggsoffan mellan kamin och fönstret existerade icke längre. De hade byggt upp ett stenhus med torn och tinnar. Röd plysch på möblerna, röda mattor på golv, vars bräder icke voro handsbreda.
Gubben bort i hörnet, stöter försiktigt med käppen och nosar. Det skulle en kunna täppa till, säger han betänksamt. Har madammen ingen gammal kjol? Var har hon gjort av den gröna, hon hade? Det går så bra. Jag är född i en torparstuga jag, ser madammen. Aldrig har jag det så varmt och gott i mitt stenhus, som jag hade där. Se, mor förstod att täppa till hon, ser madammen.
Det var svårt att komma fram, och allt sökande var förgäfves. Intet lefvande väsende fanns i närheten. »Ser du här», sade hon, »se en sådan löjlig ruin! Ett fragment af ett litet stenhus, och öfvervuxet med konvolver och hallonbuskar. Nej, se sådana vackra röda bär, jag måste ha dem!»
Dagens Ord
Andra Tittar