United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Alma slet upp biljetten. "Ni försvann så oförmodadt i går afton," skref han. "Fru Leistén sade, att ni hade gått hem ensam, och hon gaf mig tillika några antydningar, hvilka läto mig ana, att det fanns någon särskild orsak till att ni så hastigt drog er tillbaka. Jag skulle så gerna vilja träffa er. Kom, fru Karell, ut att åka skridsko i dag på förmiddagen.
Efter en stund knackade det på dörren, och fru Enberg stack in huvudet. Kära hjärtanes, inte ska herr Abraham sitta här i sin ensamhet Jo, just precis det, sade Abraham. Då försvann fru Enberg, och Abraham slutade sitt brev och rev sönder papperet. I detsamma knackade det lätt och hastigt, och Blenda steg in utan att ha väntat svar. Schacket då? sade hon. Det får vara i kväll.
Gå ned och drick ditt glas punsch; men när vi kommit fram till bron, skynda då hastigt upp i staden och skaffa oss bärare, innan de andra passagerarna tar bort karlarna för oss. De stod händelsevis alldeles ensamma där i fören, så att Sara kunde väl icke ha behövt viska.
En sorglig nyhet, sade patern, lade brevet på bordet och satte sig tungt i en länstol. Detta pergament är mig tillsänt från min broder Benediktus, prior i Gudtorps kloster, som ligger vid gränsen av Norge. Än sedan? frågade riddaren. Du spådde sant... jag fruktade det... Läs! Han nalkas oss med stora steg, Guds vredes dag, dies iræ, dies illa ... Pesten är i landet och sprider sig hastigt.
Till på köpet voro de medresande särdeles gemytliga personer, som hastigt blevo bekanta och inledde en animerad konversation, i vilken man gjorde flera misslyckade försök att indraga även kammarherrn. Hettan blev alltmer kvävande och det dunkade olidligt i skenskarvarna.
Mor i Sutre såg icke längre sonen, och hans röst tycktes komma långt bort ifrån. Sa mor inte, att Valborg var här? När I ropa på mig? När jag stod för att gå in i storstugan? Sa I inte då, att hon var här? Nä, nä, män, gjorde jag ej, muttrade gumman. Det har du drömt. Hon hörde honom gå över golvet, hastigt. Hon kände fläkten, då han strök förbi, tätt bakom henne. Vart ska du gå? Till storstugan.
Han sjönk ned, kände sig besynnerligt kall om huvudet och tycktes somna. Om en stund låg han och stirrade på en underlig skepnad som stod på golvet ett stycke från bädden. Han kunde se ett par vita skor, så vita att de var nästan skinande. Hastigt gjorde han en rörelse för att kunna uppfatta ansiktet, men ett litet jämrande rop undföll honom.
Inte ens när musiken spelade upp Cavalleria, och Fågelsång fullt hörbart gnolade: »Min vita li-hilja» blev det något resultat av. Den vita liljan låtsades som om handelsagenten Fågelsång alls inte existerade, och när hon och hennes blå väninna druckit sitt kaffe och ätit sina bakelser försvunno de från Fågelsångs horisont lika hastigt som de kommit. Men dagen därpå fick Fågelsång återse henne.
Paavo tittade in genom rutorna. Der inne var som förr, blott ej så ordentligt. Han ref sig i håret. Hvar är Annikka? En känsla grep honom hastigt, det var som ett styng, skärande, hvasst, midt i hjertat. Han gick till prestgården. Gick samma väg som hon några dagar förut gått med döden i hjertat, efter det hon fått höra att den man hon så högt älskade svikit henne.
Och lika hastigt kom hatten på huvut igen. Det skarpskurna ansiktet var omfärgat från rödbrunt till blekgult och några ränder och ornamenter talade om tårar. Men ögonen lyste och plirade lustigt. Är det inte hålen, gästgivare?