United States or Turkey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon sade: Det tycks, att de ha blivit sams nu, gästgivarn och länsman. Det angår mig inte, muttrade gumman, löste källarnyckeln från knippan. Hälsa gästgivarn att konjaken står till vänster om dörren. Ifall det är den han ska ha. Valborg gick. Strax efter kom Daniel. Mor, mor, flämtade han. Nu vet jag var han är! Ocken? mumlade gumman. Gumsen, vet jag.
Hon flängde laddarna af fötterna, hvilka hon, när hon fått af strumporna, spände ut emot värmen medan hon började stoppa de i dag rätt stora hålen. Det var ju inte så ofta hon slapp till att arbeta. "Klä-hvitt, hu'itt", skrek en uggla, som for tätt förbi "stugdörren". "Stygg låt", muttrade Ante. "Han är snäll tycke jag.
Är det mänskligt att gå och förgöra både sig och kläderna för gumsens skull. Daniel drog av sig rocken. Det begriper I inte, sade han. Inte är det för gumsen. Men en får väl lov att hålla sig till rättvisan. Jag tyckte, jag hörde't i jonse, muttrade gumman, tog fram tvättbaljan, hakade av kitteln. Och ännu med kitteln i nävarna sade hon: Så.
Då går mormor. Vill du sova! grymtade mor i Sutre. Jag lovar dig, att jag sitter här det sista jag gör. Men Basilius sade: Det gör I inte. Det sista I gör, tar I vattenkitteln från spisen och tvättar Daniel över hela kroppen. För han har blivit lortig ute på gärdet. Nå, det vore då som förr i världen, muttrade gumman och kunde inte låta bli att dra på munnen.
"Ja han lär nog aldrig finne oss", muttrade Månke. Men det gjorde han ändå, Ante. Han kom kafvande i snön, när syskonen voro så trötta, så uppgifna att de hvarken orkade tala eller vara "sint" på hvarandra. De orkade inte ens sticka handen in i barmen för att känna efter om någon kakbit fanns kvar af dem de stoppat dit.
Mor i Sutre såg icke längre sonen, och hans röst tycktes komma långt bort ifrån. Sa mor inte, att Valborg var här? När I ropa på mig? När jag stod för att gå in i storstugan? Sa I inte då, att hon var här? Nä, nä, män, gjorde jag ej, muttrade gumman. Det har du drömt. Hon hörde honom gå över golvet, hastigt. Hon kände fläkten, då han strök förbi, tätt bakom henne. Vart ska du gå? Till storstugan.
"Förgäves! det är för sent, min fru!" muttrade en och annan resande skalkaktigt mellan tänderna, då ett åldrigt fruntimmer sågs komma ned på Riddarholmsstranden, och med näsduksviftningar och häftiga åtbörder gav tillkänna, att hon var en passagerare, som borde med. Ingen slup fanns tillreds vid landet, och ångbåten själv var kommen mitt för Owens, ja, sköt pilsnabbt förbi Garnisonssjukhuset.
Vad de finner på! Karlarna! muttrade gumman. Rättvisa! Vad ska den vara bra för, när gumsen allaredan är både flådd och uppäten. Tro om de inte lämnat någon kvar att vakta gården? Daniel kunde väl ha stannat. Hon lyssnade, hörde ingenting annat än det visslande suset i storekens topp. Och en olåst dörr, som dängde. Det kunde vara dörren till storstugan, som de lämnat olåst. Med silver på bordet!
Och då hon icke fick svar, satte hon händerna kring mun och tjöt: Da! ni! el! Så ska du då inte säg, att du inte hörde, muttrade hon för sig själv. Men i detsamma strök han tätt förbi henne, sprang uppför trappan och in i köket. Gumman efter. Hon fann pojken sittande på härdkanten, såg honom icke tydligt men förstod av ställningen att han var trött. Vill du ha en skvätta mjölk? Han nickade.
Mor i Sutre öppnade. Det var återigen haltebolinken. Ja, I ska få, ropade hon och slog med båda händerna. Tåla dig! Tåla dig! I ska få båda två Halten stammade: Sku sku skulle bara säg att vi vi vi blitt fler. Fyra stycken. Det var då håken, muttrade moran, smällde igen dörren. Men när Valborg bar ut vällingen och brödtärningarna till strykarna, hade talet vuxit till halva dussinet.