United States or Haiti ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då Julius Krok såg sin store frände, krympte han ytterligare några tum och smög som en liten skugga över torget. Men Björner, som i likhet med kameleonten kunde rikta ögonen samtidigt åt tvenne håll, fick en aning om skuggan och började grymta: Öh, öh, öh, öh Öhhöhö, grymtade kameleonten högre och otåligt. Och Julius Krok närmade sig och stannade på fem stegs avstånd.
Om kvällarna, när de sutto under salslampan med pappershögarna framför sig, grymtade han fram kristliga råd: Skulle inte fabrikörn skänka efter en smula? Vad gagnar det människan att hon vinner hela världen, om hon tager skada till sin själ? Det blir en dag i himlen också, fabrikörn. Men då blir det allt att läsa mot i andra skuldpapper Lyckligtvis hade Broms sin hosta, som bröt av litanian.
Är det icke för löjligt, bror Brackander? Hi, hi, hi! grymtade Spöqvist. Sven rodnade, och en krampaktig ryckning kring hans läppar visade, att han ej var känslolös för den värde kronobetjäntens upprepade hån. Svens naturligt häftiga lynne, likasom hans stolta sinne, jättelika växt och väldiga kroppskrafter, var ett släktarv; i hans ådror rann friskt och oförfalskat de gamle vikingarnes blod.
Och så tjuter han till på. Vi ska inte bry oss om honom, flickor. Hon vandrade bort, flankerad av två väninnor. I samma ögonblick kom en full buse raglande upp från fattighusträdgården. Han måste ha legat där nere och sovit ruset av sig bland potatisblasten. Det satt jordkokor på hans kläder. Han svor, grymtade, svängde med armarna och slog från sig, som om någon velat anfalla honom.
Han nickade och satte sig vid bordet och strök sina våta mustascher och sitt vattenkammade hår. Den stora näsan med sin hängande tipp gaf hans ansikte ett missnöjdt uttryck, och Elsa fick tårar i ögonen öfver att han ingenting sagt om hennes dräkt. Han bläddrade tankspridt i läxboken och grymtade: Ja, hvar slutade vi nu? Jaså. Joho. Här var det.
Han höll den under häradshövdingens näsa, och alldeles som när man bjuder på en pris snus, sade han: Får det lov att vara? Häradshövdingen blinkade, vädrade och grymtade: Öh, öh, öh Tusen kronor, föreslog ingenjören. Var så artig. Öh, öh, öh fortsatte häradshövdingen. Eller två tusen? Eller tre? Jag har dem inte på mig, men det ska bli, när bror behagar.
Men Hopp-Sara bara skrattade, fräste och svor, och sade rent ut att hon var för gammal. Det gör ingenting, grymtade Nilenius, för det går så fort! Gumman berättade det för mig, och jag tror inte hon ljög. Varför han någonsin kunnat ställa sig in hos Davids far vet jag ej, jag var ej då på denna trakt. Vid den tiden då brodern begravdes var emellertid Nilenius aldrig med sin fot inom Ramms stuga.
Dalström grymtade något, som städerskan fattade som ett jakande svar på sin fråga, ty hon gick fram till fönstret och drog försiktigt gardinen åt sidan. »Nä men si!» sade hon med känsla och tryckte näsan mot rutan. »Oj, oj, så vackert det snöar.» Och hon kisade med ena ögat boråt sängen. Dalström vände på sig och öppnade sitt andra öga.
Närmare tre, om herr borgmästaren tillåter, föreslog den stillsamme byggmästar Larsson. Jag hade stigit upp från bordet och hade hunnit ända fram till torget En får då säga, att han har tur, pep Hagelin d.y., den lille enögde skomakaren. Lagret realiserat, maskiner och allt Öh-öh-öh, grymtade häradshövdingen svårmodigt.
Med rocken och mössan fortfarande fulla av blommor och kryssande som en båt i storm satte Lars i väg. Sporrarna glittrade i solen. Fem ungar, en mor och Nilenius höll sig för magen av skratt när sporrarna hakade i varandra och Tun-Lars dunsade kull i ett träckhål. Han vrålade som en tjur. Han slår säj inte för han är så välklädd, grymtade Nilenius. Men Tun-Lars var arg.
Dagens Ord
Andra Tittar