United States or Lebanon ? Vote for the TOP Country of the Week !
Om en stund stack hon två tior i hans hand, under bordet så att ingen av gästerna skulle se, han stoppade ner dem, kände sig räddad och kunde ej låta bli att trycka hennes hand litet hårt under bordet. Till svar lutade hon sig litet väl mycket intill honom, så att en fyrkantigt växt herre mitt emot med ett rödrandigt ansikte bara gapade av avundsjuka.
Carlsson låg vaken och tänkte på framtiden; som en spik satt gummans ord i huvet, om att han skulle vara liksom förmer än de andra och att han skulle sätta gårdsbruket på fötter. Omkring den spiken värkte och bulnade det, och det var som han skulle ha fått en växt i huvet. Han låg och tänkte på mahognychiffonjén och sonens röda hår och misstänksamma ögon.
"Ja då skall du få höra att nu bli småstintorna duktiga äfven i ladugården när de växt upp lite, för du kan tro, de ha' fått hvar sin get, de bo i ett litet vackert nybyggdt gethus." "En ska' väl aldrig ha hört så behändigt! Hva kan dom heta, tro, getterna där?" undrade Maglena. Hennes ögon tindrade. "Det skall du få veta", jägmästaren talade riktigt nog om det.
Här sen I en växt, som är saftig och grön. Och spetsen nu riktigt ert öra; Ty konsten är icke så lätt, som i tron, Den heter: att se, men ej röra. Ja, gick det ej just, som jag trodde förut! I nafsen åstad med det samma. Men öfning ger färdighet, kära små barn, Ty det har jag lärt utaf mamma. Men retas, det får man ej heller, förstås, Fast något det kostar att lära.
Fanns på min ö ett sinne, där så ädel grodd Sin växt, sin trefnad funne, o, som frön därtill Jag ville stycken af mitt eget hjärta så Och med min blod dem vattna. Kärlek! Trohet! Dock, Jag, äfven jag skall finna er, jag vilja har, Har ingen, som jag fruktar mer, och jag är kung. På afstånd ut till sjöss klippor och hällar. Vid stranden båtar och spillror af ett skepp.
Alla dessa hade födts, växt upp, gladt sig, syndat, lidit, dött. Ja, syndat hade de alla, de fullvuxna mer, barnen mindre.
O Gud, din godhet tacka vi I Jesu namn, det kära, Att du vår Fader vill förbli Och om oss omsorg bära, Att allt, som lif och anda har, Du hugnar, när och ger försvar; Dig ske lof, pris och ära! Som nu du närer här vårt lif Med jordens växt och gröda, Så åt vår själ ditt ord ock gif Att henne understöda; Ty hennes näring så på jord Som ock i himlen är ditt ord, Hon har ej annan föda.
Han hade ett kort, ljust skägg och bar pincené. Han såg för övrigt mycket bra ut; hans växt var likväl något spolformig. Märta var icke hemma, icke heller fru Brehm. Tomas satt en stund i det lilla gammaldags förmaket, vars förnämsta möbel var ett mycket vackert gammalt spegelbord i empire, med vit marmorskiva, och pratade med fröken Berger, som han sedan sin barndom kallade tant Marie.
Skriva och läsa var mer för kvinnor, men de kände prövande på varandras armar, och nu begynte ett allmänt ropande både bland yngre och äldre. Tyrgils Knutsson, som växt upp till en reslig man med ljusa blå ögon, lovade att han en gång skulle förtjäna riddarslaget. Ståndaktighet, uthållighet, hörsamhet, det är mitt löfte! ropade han.
Vi hade växt upp samman och varit nästan som två syskon. Hans far och min far hade kommit öfverens att vi skulle bli ett par en gång, och det hade jag hört se'n jag var liten. Och var han ena dagen inne hos oss och lekte med mig och smorde sig med honung, som han var så galen i, så var jag andra dagen inne hos dem och åt gåsflott det var min förtjusning.