United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men utaf de offer, som han fäller här, Samlar han det ädla, som låg gömdt i dem, Skiljer det från grusets smitta blott och bär Allt försonadt åter till sin Gud, sitt hem. Sörjer du en tid, som är förfluten, Ädle gamle, där du tyst och sluten Skrider fram i ålderns kulna dal?
ERNEST. Ja, ni har rätt, hela felet är mitt! Men hvad skall jag säga er till mitt försvar? Ännu brydd utaf er tants meddelande, förstod jag inte straxt .
Jag trodde att jag var som annat folk, att en kunde älska mig, när jag var sådan jag borde. Men jag var inte skapt till att länge få inbilla mig sådant. Du tålte inte fattigdomen, och barnen, som du inte rådde med, blef det många utaf. Jag var gammal och tungsint, du skulle ha ungt och friskt blod. Ja, ja! lika barn leka bäst.
Nu, för första gången fanns det en anledning att tillkalla honom, nu tillstundade en fest, till hvilken han var själfskrifven, och man skulle låta detta tillfälle gå sig ur händerna. Hvarför? Af feghet! Men å andra sidan, passade det väl, att hon gick upp? Om folk visste det, hvad skulle de säga? Att hon blifvit rent utaf galen på gamla dagar. Det gick icke an. Nej, nej, omöjligt!
Dyre, kom, kom snart! JULIA. Du var förstämd helt visst, när nyss du kom; Låt bli att neka det, bekänn det bara. FRANK. Tyst, Julia, tala icke mer därom! JULIA. Hur vill jag annars väl förklara Den kalla, obekanta blick, du gaf Till svar på min? FRANK. Den vet jag ej utaf. Kall kunde den ej gärna vara, Då hjärtat brann JULIA. Jo, pytt! FRANK. Jo, ganska sant.
Tag denna hälsning kärt, det bor i den En hälsning ock ifrån det land, dig födde; Det räknar lederna utaf de män, Som för dess tro, dess hopp, dess minne blödde. De glesnat mycket, desto mera har Det kärlek för de få, det äger kvar.
Trenne råd gaf modren åt sin dotter: Att ej sucka, att ej missnöjd vara Och att icke kyssa någon gosse. Moder, om din dotter icke felar, Icke felar mot det sista rådet, Skall hon fela mot de första båda. Flickan knyter i Johanne-natten Kring den gröna broddens späda stänglar Silkestrådar utaf skilda färger; Men på morgonstunden går hon sedan Dit att leta ut sin framtids öden.
SCHEEL. Förledd utaf sitt mod och af sin oskuld HERTIGEN. Nåväl, för honom hit: jag pröfva vill hvad godt som kan en Fleming höra till. Sjätte scenen. Hertigen. Scheel. Det är då han; så mycket lik min konung, som äregirigheten liknar äran och våldet makten. Detta sonen är då till Klaes Fleming, han den ende, som med mig sig kunde mäta, fast, beslutsam och hård som jag, min ovän bortom döden.
Allt synes som med strid Till fallet luta ner och fram till ändan ila, Allt, liksom trött utaf sin möda, söka hvila. Den trötte Atlas, som så länge himlens last Har burit, signar kull och orkar ej stå fast.»
Det är det onda, egenmäktiga och mörka, hvari vi män'skor famla; och när det en gång är kufvadt, då, krigsöfverste, ha dessa droppar bläck dock mer förmått än strömmar utaf blod, som svärd utgjutit. STÅLARM. Ni gamle svärmare, så vill ni ställa er utom tiden, tils med oberäknadt vingslag den slår er hämndfull ned i stoftet snart. ERICUS ERICI. Hvad menar ni? Hvad har jag väl att frukta?