United States or Gambia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Kvinnan där borta är ej en häxa utan ett Guds barn, som sörjer över världens olycka och har ett ömt hjärta även för mitt elände. Ty att jag är olycklig, vill jag ej neka. Jag känner mig hågad att gråta och att ångra, fast jag icke rätt vet, om det är endast jag, som förbrutit mig mot någon, eller om ödet också förbrutit sig mot mig...
De voro rädda att björn rifvit henne, för det hade sports, att man sett en ungbjörn på skogen och en kunde inte veta om han nöjde sig med blåbär eller redan tagit vana af att smaka blod. "Det var min ko", sade Elsa. "Jag har fått mjölka henne alla dagar medan vi varit i fäbodarna, och hon slickade mej och sprang efter mej hvart jag gick. Jag sörjer Gullstjärna förfärligt."
'Kung', talte han, 'nöjd jag går Till önskad hvila i glömskans famn; En bön dock ber jag för henne, Som ensam sörjer mitt fall. Ej är det min blod, du ser I hennes kinder. Sin lefnads skuld Den fågelfrie förstörarn Åt ingen lämnat i arf. Hon gafs mig af natthöljd sjö En stormig jul, då i vådligt skygd Af Vidars klippa jag ankrat, Vid Fjalars konungaborg.
Och just med hänseende till Karmides! Ja, min fader. Ha de aldrig upptäckt något spår efter den späde gossen, Hermiones broder, som för sexton år sedan försvann ur deras hus? Förmodligen icke. Krysanteus sörjer honom ännu.
Litet egendomlig kanske, emedan han sörjer de konstnärsdrömmar han nödgats lämna. Hvad hade de annat kunnat säga om honom». En högst vanlig liten landsortseskulap, inte alltför väl balanserad sådan vore således doktor Olavi Luoto om han dömdes med »förståndet»; en skön själ och en undantagsnatur, nobel, märklig och förnäm sådan är han bedömd af författaren.
Ljuft är att dö för dig, för min kärlek, skönare hade dock varit att lefva för dig. Men lefva utan din kärlek vore död. Älskade, du sörjer mig ju? Eljest vore det tungt att gå bort, men sörj icke för mycket heller, nej, nej, sorg är tung, icke vill jag göra dig någon sorg".
Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet. De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ. Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud; såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
Ack, ett gyllne äpple, som jag ägde, Föll i dag uti Bojanas bölja; Detta sörjer jag och kan ej tröstas." Och den smärta makan, som ej anar Något värre, svarar så gemålen: "Bed till Gud om hälsa blott, ett äpple, Mera skönt ännu, kan du dig gjuta." Häftigare blott blef hjältens smärta; Och åt sidan vände han sitt anlet För att icke se sin hulda maka.
Nu, så hör, hur flickan där beter sig: Har den svarta, sorgens stängel, vuxit, Talar hon och sörjer med de andra. Har den röda, glädjens stängel, vuxit, Talar hon och fröjdas med de andra. Har den gröna, kärleksstängeln, vuxit, Tiger hon och fröjdas i sitt hjärta. Till en källa talte gossen vredgad: "Källa, ängens öga, onda källa!
EUBULOS. Ve, ve, hvad moln af mörka sorger skocka sig! LEIOKRITOS. Jag vet det, mer än eget väl bekymrar dig Dens öde, som hos dig sökt skydd. Du fruktar, hvad Tekmessas lott skall blifva; slå din oro bort! I mig hon finna skall, hvad hon förlorat har. Har Ajas fallit, sörjer hon Eurysakes, Är äfven jag en konung, kan och vill och skall Med outtröttlig omsorg henne hägnad ge Och hennes öde lindra.