Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 7 maj 2025
Kung Karl den tolftes handskar Vi vilja lägga an; Det är i dubbel mening, Som konung och som man. Vi vilja kring oss gjorda Den store hjältens svärd Och slå som han med häpnad En svag, försoffad värld. Ni, Piper, skall oss hjälpa Hans ena handske på, Ni, Lagerbring, behandlar Hans andra likaså. Fältmarskalk Toll, er ålder, Er ära gör er värd Att spänna kring vår medja Hans segerkrönta svärd."
Nu stråla blomsterprydt, o land, Höj öfverallt en löfrik strand Ur sommarvarma vågen, Låt rodna dina fjällars topp, Låt skimra dina strömmars lopp Och slå mot himlabågen I glans ditt Saima-öga opp! Att minnet, när på denna dag Det nämner Dunckers namn som jag, Kan stolt till dig sig vända Och säga: 'Se, så härligt log Det land, som hjältens kärlek tog; Säg, kan det hjärtan tända?
Han emottog nyheten utan sinnesrörelse; men när budbäraren bortgått, föll en tår på hans kind, som kanhända dock mindre var utpressad av atenarnes otacksamhet än av det brev, han höll i sin hand, från Ammianus Marcellinus, vari denne bekräftade Julianus' död och redogjorde för hans sista stunder. Den unge hjältens död var värdig hans levnad.
Ack, ett gyllne äpple, som jag ägde, Föll i dag uti Bojanas bölja; Detta sörjer jag och kan ej tröstas." Och den smärta makan, som ej anar Något värre, svarar så gemålen: "Bed till Gud om hälsa blott, ett äpple, Mera skönt ännu, kan du dig gjuta." Häftigare blott blef hjältens smärta; Och åt sidan vände han sitt anlet För att icke se sin hulda maka.
Hennes stolthet över hjältens kroppskrafter och hennes okänslighet för frågans moraliska betydelse framkallade en stormande munterhet. Domaren hotade att låta utrymma salen och då lugnet återställts, kallade herr Schüler fram sitt huvudvittne: fru Maturin. Hon stod vid vittnesskranket och höll sig krampaktigt fast vid dess spjälor.
Väl är Ajas död, Jag själf och dessa krigskamrater veta det, Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft; Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi. Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu; Och ynglingen vid hennes sida EN ANNAN KRIGARE. Fadrens bild. O, minns du, broder, när han flög från man till man, Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
Den omfattade åtta eller tio volymer fulla af romantik och sentimentalitet i ganska rafflande blandning, och den tecknade med minutiös noggrannhet hjältens förehafvanden hvar enda dag af året under åtskilliga års tid. Hvad den ägde af intresse bestack sig i de antydningar den gaf om stämningslifvet och tankelifvet hos tysk akademisk ungdom på 90-talet. Som litteratur var den afsevärdt skral.
Till hjältens ära, som dog så ung, Ej föllo ord; Men Vegesack prisade lifvets vår, Och Adlercreutz smekte den bleknades bår, Och ur Drufva såg man pressas Rart vin, en stor, klar tår. Den sköna dagen på Lappos fält Var ändad, och segerglad Red Döbeln fram, där hans här sig ställt, Längs hela dess stolta rad.
LEONTES. Hvad prål! En staf kanske, en bruten åra ägde du Att räcka honom. EUBULOS. Furste, mot din vapenskrud, Fast stark och härlig, byttes knappast hans, var viss. Den bars af Ajas fordom. LEONTES. Hjältens största skatt, Du skulle äga den? EUBULOS. Vänta, vill du skåda den? Dröj blott en stund, kanhända är i gudars hägn Min unga konung redan tvagen, vapenklädd Och färdig att dig möta.
Dagens Ord
Andra Tittar