United States or Slovakia ? Vote for the TOP Country of the Week !
HYLLOS. Alltfrån första stund Bemärkte man, hur alla flydde, hvar han kom. Själf drotten, själf Leiokritos, våldskonungen, Som, fastän åldrad, kämpade med ungdomseld, Vek för din son som för en pestsjuk, sökte strid På annat håll och ropte åt de sina högt Att honom undfly. TEKMESSA. O, de bytta vapnens svek! Än då Leontes, gosse?
Väl är Ajas död, Jag själf och dessa krigskamrater veta det, Vi, som vid Troja gråtit öfver hjältens stoft; Men kvinnan, som syns nalkas, henne känna vi. Hon är Tekmessa, åldrad, men sig lik ännu; Och ynglingen vid hennes sida EN ANNAN KRIGARE. Fadrens bild. O, minns du, broder, när han flög från man till man, Emellan oss på sköldar lyftad högt mot skyn?
Han var mycket åldrad sedan han sist såg honom, hans hår var glest och vitt. God dag, sade han med darrande gubbröst, jag kom här förbi och Gud skickade in mig. Hur är det? Ganska sjuk. Jag skall säga till i byn att man skickar hit mat och en häst och kärra. Nej, låt bli det! ropade David matt i det han satte sig. Jag är snart bra nu. Kommer ni hemifrån? Jag har träffat din far.
Klädd som jag i en kåpa, men grå som franciskanermunkarnes, ter han sig åldrad, avmagrad, med ynklig uppsyn, och berättar mig sin historia genom sin blotta fysionomi. Även du? Ja! Det är ute med det där, nu! Då jag vill bjuda honom ett glas vin, presenterar han sig som absolutist, vilken icke mer smakar något starkt! Och De unga gubbarne?
Skulle då icke Gud förlåta henne, om hon ville återse sin egen son och med honom på sin arm kasta sig i stoftet för den goda drottningen och bedja henne om tillgift? Icke en hälsning, icke ett ord hade hon fått från Sofia, och hon såg henne för sig, nedböjd, åldrad, förgråten. I allt annat fick hon ofta frid, men när hon var ensam med sig själv spratt hon upp och viskade kvidande hennes namn.
Jag hade börjat anse dylik sådd som ett förräderi mot rasen efter andra litterära mönster. Och en kväll i denna period kom jag hem från kaféet och hörde plötsligt ett gnäll i min trappuppgång. Göran! sade det, Göran! Jag rev eld på en tändsticka. Johanna stod där, åldrad, litet plussig, med en röd kapott på sned på huvudet som sista medgivande åt modets växlingar.
Snart skall jag mer Ej se din morgonrodnad gry, ej höra De hymners ljud, som följa dina spår; Men du, ej trött, ej åldrad, skall ännu Ditt friska spann igenom världen jaga Och mäta sekler åt förgängelsen Och lugnt utur förgätna släkters mull Till blomning åter nya släkter väcka, Till dess du äfven en gång, mätt af år, Ur redet löser dina gyllne fålar Och lägger ner ditt rika lån hos Gud.
Men Lotten Brenner sa: Det där var historien om ett guldbröllop och till halten lika dum och dålig som berättaren själv. Men jag tänker på, hur det ska bli med mig, stackars flicka, då jag sitter åldrad någonstans alldeles ensam, då ingen vän trycker min hand och smeker min kind, då jag alldeles upphört att behaga. Den tanken gör mig förtvivlad.