United States or Pitcairn Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Omöjligt i hvart bref, hvart svar, man får, Omöjligt, hvart man kommer, hvart man går. Jag rest kring världen och jag fann ej En lösen mer försliten än "jag kan ej"; Man nött på den i sekler, och ändå Skall den väl än i sekler nötas på. Jag minns, hur stel er galla På detta hjärta föll en gång. Nåväl, Jag har er hatat sen af all min själ.
Jord och himmel äges af minuten, Jord och himmel kan i den bli njuten; Hög och rik och gränslös, fast förfluten, Kan den bli hos minnet kvar. Men ej tanken dock, af lagar bunden, Känslan är den makt, som adlar stunden, Känslan ensam skördar i sekunden Mer än tusen sekler sått. Jubla, yngling!
Öfver jorden blånar himlen, Under himlen grönskar jorden, Leende mot jord och himmel Strålar mellan båda dagen. På den dagbelysta jorden Skimra blommor, glänsa vatten, Skjuter ock en skog i höjden, Skiftande af ljus och skuggor. Men på ängen framom skogen Står en björk, af sekler ammad, I dess topp en dufva sitter; Hvarifrån är dufvan hemma?
Ej båtar den lakonska stöfvarns fina lukt Vid sådan jakt, och skötte du i sekler den, Du kunde dock ej sluta sist och säga trygg: "Nu äger Ajas-ätten här ej mer en vän!" LEIOKRITOS. Hvad dårskap! LEONTES. Akta, att du icke alltför sent Må finna vishet i hvad nu du dårskap nämnt. LEIOKRITOS. Hvad vill du, hvad begär du?
Då gick han åter till sitt hem och tog Ännu en gång sin lyra där i handen Och grep en djup ackord på den och dog Och gaf åt andens fosterbygder anden. Nu grusas vården öfver bardens graf, I sekler ren hans aska bott där inne; Men sången flyger öfver land och haf, Och hjärtan glöda vid den ädles minne.
Jag såg, hvad själf du skådar, om ditt öga höjs Mot fästet opp, på jorden sänks, kring hafvet far, Mot dagen blickar, följer nattens tysta gång, Betraktar stjärnan, tänd för sekler, eller dväljs Vid markens späda blomma, som med kvällen dör; En stadgad ordning öfverallt, en lag jag såg, Orubblig, helig, stor i litet som i stort.
Ehuru det var full dager, brunno vaxljus på högaltaret, vars omhägnad, likasom pelarna, var klädd med sorgflor. Alltid skumt under valven, även i det klaraste solsken, mottog det ärevördiga templet endast en sparsam dager igenom de små fönstren, där man ännu såg en och annan glasmålning från den katolska tiden trotsa sekler och lågor.
Hängbjörkarnas rika bladkransar, som varit utsatta för middagssolens hetta, lågo redan slokiga, och en stor mängd spån syntes rundtomkring, somliga flugna långt bort, liksom hade de velat så långt som möjligt ifrån det ställe der de varit fjettrade i hela sekler inom det tjocka näfverskalet. Hvad fan är det här skrek den tjocke löjtnanten, röd af sinnesrörelse, hvad har du här för en öken?
Det är icke möjligt, det strider mot Guds vilja och mot naturens lagar. Hjärtat är ett illfundigt ting; det ställer sig som vore det aska, och då glöder det som en kolmila i osynliga djup. På det rum, där vi stå, drömmer naturen om en ny himmel och en ny jord. I den stund vi här stå, drömmer seklet om kommande sekler, våren om sommar och minuten om evighet.
I den sen sekler ren det stadgadt stått: Att, bryter en; all skuld är endast hans, Att mannen böter ej för hustruns brott, Ej hustrun för sin mans. Om det är brott att kämpa för sitt land, Hvartill hvart ädelt hjärta svarar nej, Så utkräf straff af män med svärd i hand, Af barn och kvinnor ej! Ni segrat, makten tillhör er i dag, Jag är beredd, gör med mig hvad ni vill!