United States or Canada ? Vote for the TOP Country of the Week !


Den dagen blev intet notdrag av, för stora bykgrytan skulle sättas till trankokning; och det stektes och kokades i köket och dracks kaffehalvor; och södra logväggen spändes skinnet opp som ett segertecken, och det liktalades och förevisades, och alla kommande och gående klentrogne skulle sticka fingerna i skotthålen och höra, hur loden hade kommit dit, var skälen hade gått opp stenen, vad Gusten sa åt Norman i sista ögonblicket, när skotten skulle och huru slutligen den döde uppfört sig i sista stunden, när han »klipptes som en tråd».

Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke änglarna i himmelen, icke ens Sonen ingen utom Fadern. Tagen eder till vara, vaken; ty I veten icke när tiden är inne.

När man nu för eder åstad och drager eder inför rätta, gören eder icke förut bekymmer om vad I skolen tala; utan vad som bliver eder givet i den stunden, det mån I tala. Ty det är icke I som skolen tala, utan den helige Ande. Och den ene brodern skall överlämna den andre till att dödas, ja ock fadern sitt barn; och barn skola sätta sig upp mot sina föräldrar och skola döda dem.

Hon hade en slags vidskeplig föreställning om att från och med den stunden, deras samarbete upphörde, skulle han småningom glida ifrån henne; hon skulle icke kunna hålla honom kvar; hon skulle icke längre ha någon del i hans lif.

Och han sade till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vakenDärefter gick han litet längre bort och föll ned jorden och bad, att om möjligt vore, den stunden skulle bliva honom besparad. Och han sade: »Abba, Fader, allt är möjligt för dig. Tag denna kalk ifrån mig. Dock icke vad jag vill, utan vad du villSedan kom han tillbaka och fann dem sovande.

Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

länge det ännu fanns en hand att trycka, stod han kvar, fast tiden var mer värd än guld. Det föreföll honom, att om han också snart finge stå Mora stenar och väljas och hyllas, skulle den stunden bli blek mot denna. Han kände, att nu växte han samman med sina bröder av svärdet, att ingenting mer kunde skilja dem åt, och nu var det slut skammen.

Men hon förstod att denna bok var som en sista bikt af en menniska, som gått under och hon ryste till vid tanken att denne mans lifsöde också skulle bli hennes sons. Detta toma, förslappande ur-famn i-famn, med köpta smekningar, utan en gnista af något mer än det, som flammade upp för stunden och som slocknade utan att lemna efter sig ett solgrand värme.

Vapen i hand Och käckt vår ovän nära! för vårt land Är lefva för vår ära. Rastlöst fram från strid till strid, Ty nu är stunden vår och nu är skördens tid! Glesnade leder vittne bära Härligt om mod och bragder, om vårt lands försvar. Fram, fram, vårt ädla, trotsiga standar! Omkring dig än din trogna finska vakt du har.

Det är omöjligt, och jag tillbakavisar denna tanke såsom gudlös. Efter att ha utbytt några meningslösa fraser, som å min sida voro rent löjliga, skildes vi åt för att söka vilan. Det inträffar i livet händelser fasaväckande att själen vägrar bevara märket därav för stunden, men intrycket kvarbliver och framträder snart åter med oemotståndlig styrka.