United States or Chile ? Vote for the TOP Country of the Week !


Det föreföll honom, att några voro myndiga hövdingars och biskopars, men andra kvinnors och till och med barns. Alla sade de till honom, att han icke längre var ensam, utan att de älskade honom och fröjdades med honom, fast de aldrig sett honom eller ens någonsin skulle höra om honom.

Han hade visserligen inte tänkt sig denna utveckling av saken. Men vid närmare eftersinnande insåg han förslagets billighet, samma gång som han kände sig rörd och tacksam. Det föreföll honom som om de genom denna ceremoni skulle bli ännu mera oupplösligt förenade. Åter ett band, som skulle knyta dem fastare samman.

Allt detta föreföll mamma underligt, att hon skulle kunnat lova Sven vad som helst, och följaktligen lovade hon även detta. Och Sven gick ut och kände sig lugn och glad, för att mamma inte skulle förråda hans olydnad, och för att han och mamma höllo ihop. Men när mamma skulle resa bort eller bara ut och utan honom, var han förtvivlad.

Mari knäpte sina händer och bad halfhögt "Fader vår" och "Herrens välsignelse". Holpainen hörde, att hon bad båda rätt, ord för ord. Månne en sinnesrubbad kan dem der, tänkte han. Hans sömn var försvunnen; han såg sin hustru, som föreföll att vara mycket orolig.

Men den dröjde. Det var som om denna ångest aldrig skulle taga slut. Till sist en dag, han kom hem från skolan till frukosten, sade hans far: Hör du, där har kommit en räkning från bokhandeln. Han blev blodröd i ansiktet. Svetten bröt fram pannan. Han kände sig plötsligen trött, att det föreföll som om benen ej skulle kunna bära honom. Ja, sade han lågt. Det var bra många böcker det där.

Hon skrev också om att hon själv skulle komma i god tid för att bistå honom under dessa för hela hans framtid och hans andliga liv betydelsefulla veckor. Både beslutet och farmoderns brev fyllde Stellan med ett högtidligt allvar och en känsla av trygghet, som om han vandrat omkring i en värld av vit bomull. Det föreföll honom som om alla mänskor plötsligen blivit vänligare.

Hon kände sig honom både intellektuellt och moraliskt öfverlägsen, och det föreföll henne därför som en meningslöshet, en förnedring, en kränkning af hennes människovärde, att hon skulle stå under hans förmynderskap enligt lagen.

Det var plötsligen, som om världen delat sig i två hälfter: de andra och han själv. De andra voro lyckliga. De hade inte tagit frimärken kredit. Och han ? Det föreföll honom länge sedan han varit som de. Mellan honom och den tiden, han sprungit och lekt som de, låg avgrunden. Och hur trött han kände sig.

Och hon glömde, att det var vänner och icke fiender, som nu letade efter dem. Hennes innersta själ talade ännu lika klart om sin längtan till friden hos de goda systrarna, och ändå föreföll det henne, att allt, som Valdemar nyss hade inbillat trälen, var den naturliga och enkla sanningen.

Å, låt dem löpa, du! sade gumman. Och det föreföll Daniel, som om hon hade skrattat åt honom. Fast han intet skratt hörde. Han buttrade till. Jag tror I är velig, mor. Sen de gjort en sån orätt! Men gumman sade: Har de gjort orätt, ska du säga det åt länsman. Han håller reda rätt och orätt. Den! sade Daniel, nickade och försvann.