Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 11 maj 2025
Vår gamle kund tryckte rodret fastare mot sin sida, framtog ur sin rockficka en liten flaska och höll den ganska länge vid munnen i ensamheten. Men han hade knappt fått den tillbakastocken i sitt förvaringsrum, när han fann sig öfverraskad af ett icke särdeles behagligt sällskap. En änterhake föll tungt ned bredvid honom, följde skrapande utmed relingen ett ögonblick och tog tag.
Har jag inte tre hundra arbetare i mitt bröd! Det ska väl väga lite, det också. Han stirrade över bokkanten, stirrade tillbaka i livet. Och ju mer han såg, desto fastare blev övertygelsen, att han i grund och botten var en god man. En enda gång hade han slagit sin hustru, men det hade hon förlåtit. Hon hade till och med kysst hans hand, som då ännu var hel och väldig och stark.
Men jag släpte honom ej. Hvilken egendomlig känsla var det, som plötsligen bemäktigade sig mig? Ännu aldrig hade jag erfarit någonting sådant. Jag hade alltid varit saktlig, jämn, lugn. Nu rykte en passionerad, okänd makt mig med sig. Jag lindade mina armar fastare om hans hals, trykte honom vildt emot mig, sänkte mina ögon djupt i hans, jag var alldeles ifrån mina sinnen.
Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN. Vidga ut platsen för ditt tjäll, låt spänna ut tältet, under vilket du bor, och spar icke; förläng dina tältstreck och gör dina tältpluggar fastare. Ty du skall utbreda dig både åt höger och vänster, och dina avkomlingar skola taga hedningarnas länder i besittning och åter befolka ödelagda städer.
Genomgående skakningar komma svaga karaktärer att brista som rämnande hus, men de starka bli däraf endast fastare i sina fogar. Att ha varit lycklig, det är att ha sett himmeln blå och solen skina. Detta har äfven jag sett. Men det var en sensommardag, och solskenet var icke varmt, det ägde den kyliga klarhet, som väcker ett så oändligt vemod, därför att det är ett afsked.
LEDSVENNEN. Något, innan skärmarne Från fastare tillspända hjälmar föllo ned Och sänkte öfver blick och panna skuggor djupt. Men när det skett vid stridstrumpetens första ljud Och dager sedan föll på deras kinder blott Och ungdomsfriska läppar, då, då hade knappt Du själf, om dina ögons ljus du ägt ännu, På annat än på deras vapen skilt dem åt. TEKMESSA. Så lika voro båda?
Hans beslut att bli måg på Stora Fälanda blev fastare än någonsin. »D’ä klart, att det inte kan gå», resonerade han för sig själv. »Inte har man nånsin läst om att det gått på det viset. Jag måste utföra något dåd i stor stil, något, som kommer henne att beundra och se upp till mig. Se’n skall allting gå som en dans.»
Han steg upp igen, lämnade boken och satte sig att skriva: »Karmides hälsar Rakel för sista gången. Jag tog det steg, vartill min plikt manade mig, och varav vi båda hoppades fastare knutna de band, som förenat oss. Du vet nu utan tvivel, att jag gjorde det förgäves. När jag i dag hos din fader anhöll om din hand, förstummades han av harm och förvåning.
Men sjelfva detta arbete hade hon lärt sig älska derför att hon kände hur det knöt henne fastare och fastare till sonens verld, gaf henne tusen små hemliga vägar att närma sig honom, gripa fast i hans intressen, tillkämpa sig hans aktning och hans tillgifvenhet. Regelbundet enahanda gled tiden fram. Arbetstimmar, måltidstimmar och timmar till fysisk förfriskning det var hennes dag.
Hans bruna, fårade ansigtes skarpa drag fingo ej ett vänligare uttryck, fastän solen lyste derpå med sina rödaste strålar, och hans tunna läppar hopknepos än fastare, då han observerade, att qvällen led och ännu en tredjedel af åkern stod oskuren. Mor, ropade han, vänd åt stugan, mor, du behöfver inte ge dem morgonmjölk till qvällen; mindre duger åt sådana der odågor!
Dagens Ord
Andra Tittar