United States or American Samoa ? Vote for the TOP Country of the Week !


Också hufvudet bar hon en svart duk, knuten under hakan. Ett ljusbrunt, lätt grasprängdt hår syntes i tunna böljande gardiner där inunder, nedre käken och hakan hade en tendens att framträda något för mycket, eljest var allt harmoniskt i detta fårade, bleka anlete, som dock aldrig varit hvad man kunde kalla vackert. Nu dånade det i stentrapporna och kraftiga steg ljödo i korridoren.

Hon försakar tillfället att se sin trolovade, just i det ögonblick när han är vacker: när framför altaret hans mörka, vemodiga ögon livas, hans av studier fårade panna klarnar och hans av samma ihärdiga studier krökta skepnad rätar sig vid korens sång: »Hur sköna äro dina tjäll, o Jakob, och dina boningar, o Israeloch vid den församlade menighetens rop: »Hör, Israel!

Skenet från lyktan föll en lång, av ålder och mödor böjd gråskäggig man, vilken tycktes närma sig sjuttiotalet. Han var mager av svält och nattvak, bar grå mustascher och yvigt pipskägg, håret glest och grått, den fårade pannan hög och tankediger, de ljusblå ögonen stora och drömmande, dräkten tarvlig ända till armod.

Gubben stod der nere i tal med en annan gammal man, iklädd ett slags kuskdrägt. Denne andre hade en smutsig hvit näsduk bunden om hufvudet, och detta vis framstod hans gråplussiga och fårade ansigte tydligt. Ögonen voro dimmiga och utstående, hans tjocka läppar hängde slappt ned, och öfver hela ansigtet låg ett uttryck af verldstrött skenhelighet.

De sågo hans åldriga, fårade anlete och hörde honom säga: Förlåten min djärvhet, I unga kvinnor och du, Hermione, filosofens dotter, som jag igenkänt dina ord.

Pastorn vände sitt åldriga, fårade ansikte ut mot fjärden och solen lyste över hans kala huvud, kring vilket de gråa hårtestarne ristades av blåsten som hänglavar en gammal gran. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka den yttersta dagen! Låtom oss bedja! började han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind och våg för att höras.

Pastorn vände sitt åldriga, fårade ansikte ut mot fjärden och solen lyste över hans kala huvud, kring vilket de gråa hårtestarne ristades av blåsten som hänglavar en gammal gran. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka den yttersta dagen! Låtom oss bedja! började han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind och våg för att höras.

Måtte väl det, när tider blir; men jag ska väl höra mig åt om någon kondischion först. Det röck i den gamlas fårade ansikte och den magra handen plockade och plockade som en febersjuks ett lakan. Han tänker ifrån oss ? vågade hon fram med darrande, torkad stämma.

Måtte väl det, när tider blir; men jag ska väl höra mig åt om någon kondischion först. Det röck i den gamlas fårade ansikte och den magra handen plockade och plockade som en febersjuks ett lakan. Han tänker ifrån oss ? vågade hon fram med darrande, torkad stämma.

Tårarna strömmade utför hennes fårade kinder, och med sammanknäppta händer upprepade hon orden, som de nyss sjungit: "All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all."