United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Minska ej julens trefnad och skräm ej glädjen i afton; Året äger ändå tillräckliga dagar för sorgen." Men med en bitter suck genmälte den åldriga makan: "Ville du, kunde du skåda vår fröjd, om du såge oss glädjas, Såge oss leka i kväll lättsinnigt och glömma, att Adolf Kämpar i dödens armar kanske, förmultnar i stoftet, Eller ock firar förblödd i turkarnas boja sin julkväll?"
Ödet hade fört djäknarne till samma koja, i vilken den sjuke Sven Stål blivit inkvarterad. Karin, så hette den åldriga ägarinnan till densamma, var änka efter en torpare och försörjde sig nödtorfteligen genom att krusa "lin" åt nejdens kvinnliga befolkning.
Vid mitt hem, helt nära till gården, Växte af åldriga björkar en lund, värderad och hägnad; Nu, då med höstens kallare dar de gulnade löfven Började falla och blott fröhängen på kvistarna höllos, Samlades orrar ibland helt tama och åto i träden.
Det var just denna inbjudning, vår lilla vän väntat på, och han lät, som man säger, icke be sig tvenne gånger. Hopkrumpen och tyst tassade han fram till trappan, uppför densamma och förbi Sanna. En ovillkorlig rysning genomfor den åldriga kattpatronessan, då hon såg de skumma konturerna af denna jättekatt sväfva upp mot dörren, och ännu mer, då hon kände den stryka förbi sig i mörkret.
Pastorn vände sitt åldriga, fårade ansikte ut mot fjärden och solen lyste över hans kala huvud, kring vilket de gråa hårtestarne ristades av blåsten som hänglavar på en gammal gran. Av jord är du kommen, jord skall du åter varda, Jesus Kristus vår Frälsare skall dig uppväcka på den yttersta dagen! Låtom oss bedja! började han med sin djupa stämma, som kämpade mot vind och våg för att höras.
Det var en liten grå koja med lutande skorsten, vid sidan av vägen, omgiven av några åldriga granar just en sådan där koja, som tager sig så pittoresk ut, avtecknad i tusch på velängpapper, men i verkligheten är ganska ruskig och obekväm att bebo. Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig för de båda djäknarne, när de stigit in genom den låga dörren.
Mulen vandrar den åldriga frun, värdinnan i gården, Än från salen till köket och än från köket till salen, Harmas och ändrar och finner ej skick; men om stundom hon hvilar Sitter vid vaggan hon då och hjälper sin dotter att gråta. Så är trefnaden borta i allt. Den gamle majoren Ledsnar vid kvinnotårar till slut och brummar i länstoln Dagen igenom och tål ej höra den eviga jämmern.
Af medlidande rördes den ärlige Petrus i hjärtat, När han den åldriga såg, hur af alla förskjuten hon satt där; Bordet förlät han och ölet och gick till den gamla och talte: "Hej dock, Rebecka, hvad båtar det här att klaga och sörja? Kom, och jag leder dig fram till det rymliga bordet i trygghet!"
"Än mer att få något att lefva för , något att verka och lefva för", utbrast Elise med lifvad blick. "Jag måste medge, att jag är svag nog för att lida af det myckna hån, det myckna gyckel af ett ingalunda vackert slag, som drabbar den åldriga, ogifta qvinnan.
Nu, då de rastat en stund i en by, uppbröto de mangrant Åter och tågade af, och bönderne gingo försagde Nära sin fora enhvar och drefvo med fruktan i hjärtat, Endast med skakade tyglar, de tungt framsläpande spannen! Så uppnådde de sakta den åldriga skogen af furu.