United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
När verkligheten korrigerat hans fantasi var det i allmänhet slut med intresset.» »Gällde detta också dig?» Det sades i skälmaktig ton, men med en underström af godhet. Hon svarade på samma sätt: »Ja, också mig.» Men så bröt allvaret fram: »Jag led gerna allt hvad en skilsmessa förde med sig, blott för det han icke skulle bli trött på mig.
Att sova ensam med Sorgbarn ålade honom hans löfte. Småningom, efter outtröttligt grubbel lyckades riddaren få sin tavla färdig. Hon var en hemsk mosaik, hoplappad av sprängda, orediga minnen, men gav dock i sin helhet en aning om verkligheten.
I stället för att tumla baklänges av förskräckelse, som generalen väntat, svarade den andre med största kallblodighet. Nå, så blås på den, din idiot! Stackars Pettson! Han var en av dessa människor, som icke i verkligheten äro misstrogna, men som förefalla så genom en olycklig förmåga att uttrycka sina känslor så som de förnimma dem.
TEKMESSA. Olycksfödde man! Är du i verkligheten den, du vara tycks, Leiokritos, då tusen gånger ve dig, ve! LEIOKRITOS. Hvem är, som stör med verop djärft min segerfröjd? Ha, är det du, osälla? Så jag kallar dig, Fast med ditt namn ej obekant, ty säkert är Du den Tekmessa, om hvars ankomst hit jag sport. TEKMESSA. Du gissat rätt, du blinda mål för Dikes hämnd.
LEDSVENNEN. Nej, drottning, nej, Dig öfverger jag icke, minst i denna stund. LEONTES. Förgäfves vill du undgå hämnden; se, mitt svärd Är öfver dig, du niding, gör din räkning kort! RHAISTES. Röst, anlet! O, hvad villa! Ser jag, furste, dig, Min egen konungs ädle son? Förbarmande, Om du i verkligheten är, hvad du mig syns! Jag kastar mig på jorden ned för dig i bön: Tag ej mitt lif, tag lösen!
Hon såg på honom med sina stora, svarta ögon, med denna blick, han aldrig vågade möta. Och så sade hon: Minns du när vi dansade som barn i dansskolan? Ja. Och du gav mig frimärken? Ja. Vill du se min frimärkssamling? Han nickade instämmande, av artighet. Han hade i verkligheten ingen lust att se på dem. Han hade lidit alltför mycket av både dem och Rose. Men han kunde ju alltid se på dem.
Det var vid middagsbordet och Louis var också tillstädes. Han hade bättre reda på, hur det i verkligheten hängde ihop, och sade, vad han visste. Edmée anade icke, att han hade lämnat Paris. Hon kom till att darra så starkt, att hon måste sätta glaset, som hon höll på att föra till läpparna, ned igen. Louis såg skarpt på henne tvärsöver bordet.
Begäret efter något nytt, något ovanligt, vilket bröt sönder det vardagsaktigas enformighet, blandade sig i ett ögonblick med minnet av det, som en gång varit, och med ett tonfall, som ej kunde motstås, utbrast hon: »Jag vill fara dit, Georg! Jag vill fara dit!» I samma nu kände jag mig förflyttad tillbaka till verkligheten.
Och som opiiätaren måste han hålla ruset vid liv, eljes skulle den fatala verkligheten slå ner honom. Men ruset kostade, och det blev skuld. Skulden alstrade obehagliga förnimmelser, och dessa måste jagas bort med nytt rus, som alstrade bakrus med olust, som måste vårdas, för att icke ge missmod, och så blev han supare.
Men i det hela torde dock berättelsernas bristande öfverensstämmelse häntyda på, att emigranternas lif i verkligheten företer stora motsatser och stora vexlingar, att den invandrade främlingens ställning, om än under normala förhållanden långtifrån dålig, dock vida mer än den infödde amerikanarens är blottstäld för de konjunkturernas vindkast, som ej i något land helt och hållet uteblifva.