Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 15 maj 2025
TEKMESSA. Olycksfödde man! Är du i verkligheten den, du vara tycks, Leiokritos, då tusen gånger ve dig, ve! LEIOKRITOS. Hvem är, som stör med verop djärft min segerfröjd? Ha, är det du, osälla? Så jag kallar dig, Fast med ditt namn ej obekant, ty säkert är Du den Tekmessa, om hvars ankomst hit jag sport. TEKMESSA. Du gissat rätt, du blinda mål för Dikes hämnd.
Om hård förut Jag synts dig, var jag sådan ej af lust, men tvång. Förstå mig blott! EUBULOS. För mycket ren jag dig förstått. Just att du menat verkligt, hvad du talat nu, Det gör min sorg, det pressar mina verop fram, Det visar, konung, att du icke fruktar mer. LEIOKRITOS. Missunnar du mig lyckan då att vara trygg? I slutna gåtor älskar du att gömma dig.
Getingarna flögo dock ännu fortare, upphunno med lätthet Ahlbom och följde honom sedan troget tills han under upphävande av höga verop hoppade i trädgårdsdammen.
Och Singoalla tryckte den kyss, hon tänkte den sista, på Erlands läppar och ilade bort. Utöver Erlands kinder strömmade tårar; han vred sina händer och ropade hennes namn; men hon var borta, och Sorgbarns kraft fängslade Erland vid stället. Då utbrast Erland i sådana verop, att det skar genom Sorgbarns märg. Den lille darrade och kände sin kraft minskas, sin vilja slappas, sitt hjärta smälta.
Bönhörelsen af fega Slafvars gissel fick jag, tills jag hånfullt Stöttes bort att börja återfärden. När jag så, föraktad, slagen, krossad, Lämnade mitt forna hemvist, tändes I mitt hjärta harmens vilda låga, Och i trakter, fordom fridens, höjde Jag förbannelsens och hämndens verop: 'Ve dig, ve, Natalia Feodorovna, Som mot egen blod af stolthet rasar!
Han leddes hem och mottogs med det största deltagande samt våtvärmande omslag. Familjen samlades kring hans säng i beklaganden och verop, som saktade något, då han plötsligt steg upp och åt en stor portion kräftor. Men Emanuels näsa var nästan lika röd som kräftorna....
Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle. Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop. Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner, ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels hus.» Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.
Kommer du i fläkten, Bär du hennes suckar; Kommer du i ilen, Bär du hennes klagan; Kommer du i stormen, Bär du hennes verop: "Ve mig, edsförgätna, Ve mig, ensam blefna! Ur den gamles armar, Från hans kalla kyssar, O, hvem för mig åter Till min varma yngling, Till min första kärlek!" Sippa, vårens första blomma, Om jag bröt dig, om jag gaf dig Åt den älskade, den kalla!
Dagens Ord
Andra Tittar