Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !


Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn. Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren. Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes. För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig.

Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag. Om du tuktar någon med näpst för missgärning, är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela. Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

Och alla dessa välsignelser skola komma över dig och träffa dig när du hör HERRENS, din Guds, röst: Välsignad skall du vara i staden, och välsignad skall du vara marken. Välsignad skall ditt livs frukt vara, och din marks frukt och din boskaps frukt, dina fäkreaturs avföda och din småboskaps avel. Välsignad skall din korg vara, och välsignat ditt baktråg.

LEIOKRITOS. Han mörknade vid svaret, att från Salamis Du kom; säg, lefver någon, som han fruktar än? ADAMASTOR. Hör vidare, o konung! När till mildhet Han återvändt, länkade försiktigt jag Mitt tal och kom till frågan om Eurysakes. Blott lätt berörande din oro, att ännu Ditt välde kunde hotas, din medtäflare Vid namn jag nämnde, dristigt spörjande därhos, Om dennes öde vore konungen bekant.

Harmfull ropar paschan: "Djärfva yngling, Och du vågar sådant i min divan? Är du modig såsom dristig, yngling, Upp, och ut till tvekamp !" Zekulo Tog med glädje upp hans maning. Båda Redo med sitt sällskap ut fältet. Lyckan var likväl mot paschan oblid, Och Zekulo med sin hvassa klinga Klyfver man och sadel. bekom dig Ditt förräderi, bedragna flicka!

För min del jag ej hittat , Hvad godt i kyssen finnas ; Men jag vill , om jag en stund Skall stängas från din purpurmund. Göm, poppelskugga, i ditt trogna sköte De ord, han sade vid vårt sista möte! Hans djärfva bön, hans vrede och hans oro För mig, för tystnaden och dig blott voro.

Ja, jag sätter en lugn klokhet högt, att jag för min del vill taga tillbaka mina häftiga ord och åtminstone inte motsätta mig ditt förslag. Jag råkade i vrede, när jag fick se dig och din son och ditt Folketuna. Det får du tillgiva, om du vill vara klok liksom jag.

Lyft ditt öga och se där borta bänken den gamle Aron, hur hjärteligt lugn han gnider fiolen och svettas; Sådan han syntes mig sist, han spelade giga tingsgåln, Syns han ännu, okufvad af ålderdom och bekymmer. Armen han svänger med kraft, lätt löpa de rörliga fingren, Ögonen lysa af frid, att med himmelens stjärnor förliknas; Modig, Rebecka, som han du möta den svårare dagen."

Anastasia, änkan från Dipylon, steg tvekande fram. Du är således vittnet? frågade Teodoros, i det han fäste sin skarpa blick Anastasia. Ja. Vad såg du ? Tala sanning, ty dina ord vilar den armes liv! Se honom och säg, om du vill ha hans blod över ditt huvud! Batyllos hade öppnat ögonen. Hans medvetande började återkomma.

Är dagen eldig och är natten ljuf, Af båda diktens färger lånar du Och målar i en oförgänglig sång Din trohets högtid såsom våren lång. Du har som jag en vän att tolka för Den fröjd, det kval, ditt veka hjärta rör. Har jag som du en stämmas välljud fått, Ett språk innerligt, lätt förstådt? O, kan jag säga, hur jag älskar nu, Och kan jag en gång älska ömt som du!

Dagens Ord

törnande

Andra Tittar