United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !
LEONTES. Pannans vittnesbörd Kan jäfvas dock; om så ej vore, visste du I denna stund, att äfven jag är kungason. Då är du, hvad jag trodde nyss, en främling här. Och om du talar sanning, om så ädelt blod I dina ådror flyter, hell oss båda då! Den unga örnen, född på klippans spets, förstår Det sinnelag, som styr hans likes djärfva flykt.
LEONTES. Förfärlig är hans smärta visst, det dyraste Han ser af hafvet slukas, kan ej bringa hjälp. DEN SKEPPSBRUTNE. Du konung, du, så prisad bland de dödliga Och dock så skändlig, skall ej hämndens hand en gång Dig drabba? LEONTES. Fasa griper mig; är det mot Zeus Han vågar dessa djärfva, obetänkta ord?
Hon höll sig på armslängd från honom och stirrade in i detta ansikte med de skiftande uttrycken, de djärfva dragen med deras grundton af själsadel och nästan kvinnlig vekhet. Älska och dö, älska och dö! Hade detta varit lycka? Hon log.
Så skön, så rik, så mäktig, så lysande Har Ryssland ej en dotter, att hennes hand Din moders son skall vägras; tsarinnan själf Skall med sin allmakt skydda ditt djärfva val, Blott nämn det, säg, hvem fängslat ditt hjärta, blott!" Hon slöt.
Då sade ingeniören dessa gåtfulla ord: » Jordens glödande inre är en fabel. » Reportern sprang upp. Han blef så förbluffad öfver denna djärfva sats, att han stack kopieblyertsen i munnen och därmed erhöll ett något förfruset utseende.
Nansens och Johansens djärfva vandring från fartyget norr ut och deras öfvervintring på Frans Josefs land äro ännu i så friskt minne, att jag ej behöfver uppehålla mig därvid.
En glädjetidning bringar han visst ej, när han, Den djärfvaste bland djärfva, striden öfvergett. Men hör, han nalkas. Hyllos, länka hit din gång, Kom, skynda, gosse! HYLLOS. Drottning, jag har ilat hit, För din skull skickad af din son. TEKMESSA. O, lefver han? HYLLOS. Väl, att jag här dig funnit. TEKMESSA. Svara, lefver han? HYLLOS. Helt visst var han ej fallen, när han sände mig.
Djärfva tankar bodde dock redan då hos mig, varm kärlek till min faders stolta verk, vår svenska frihet, den friska plantan, knapt till knoppning hunnen, och ofta knöt jag maktlös vredes hand, då mina äldre bröders vankelmod och lejda präster och hersklysten adel det stora verket skakade till fall. Det kom min tid.
Det lefnadsfriska, djärfva och tilltagsna lynnet skall troligen älska hafsstranden, och beräknaren, slöjdidkaren, hushållaren finna sig bäst på kuststräckans slättland.
Odödlighetens lugna sol förgyller Det mål, jag söker, trånande och varm, Och ingen låg, föraktlig tvekan fyller Min djärfva, stolta, ungdomsfriska barm. Hvad jag är säll! En trogen flicka delar Min ömhet, mina minnen och mitt hopp. Finns någon fröjd, som i min lycka felar, Den söker jag i hennes armar opp.
Dagens Ord
Andra Tittar