United States or Bahamas ? Vote for the TOP Country of the Week !
Min tanke jagar jag: Hvartenda åretag, Hur lätt det är, hur svagt det är, Mig närmre till min tanke bär. Där röken stiger opp Mot klippans blåa topp, Där hyddan syns vid träskets slut, Dit har min tanke rymt förut. Där skall jag finna den, Förrn det blir dag igen, När båten hunnit strand och hamn, Och jag min trogna flickas famn.
Rabbat-Ammon var Ammoniternes hufvudstad. *Ibland de Äldste af Ditt folk I Porten satt, en lagens tolk.* I Palæstina samlades de Äldste i Stadsporten för att skipa lag bland sina medborgare. Beskrifningen på den sårades anseende och dygder träffar in med den, som förekommer i 29 Cap. af Jobs Bok. *Klippans tysta grifte-städer.*
Det dagas på Morvens strand, I dunklet grånar på klippans höjd Morannals torn, och där under I dimmor suckar ett haf. Oihonna, du syns ej än, Hafburna flicka, hvar drömmer du? Stå upp, dig väntar Morannal, Den gamle saknar sitt ljus. Ej ser han, att natten flytt, En ändlös natt i hans öga bor, Ej jordens brudliga anlet Han ser vid morgonens kyss.
När äfven det försvunnit, sjönk jag dignande Mot klippans barm, i sanslös dvala glömsk af allt. Hur länge så jag dröjde, om en stund, en dag, Kanhända flere, vet jag ej. När slutligt dock Min själ blef klar och min besinning återkom, Då var i tårar slocknadt mina ögons ljus, Och på mitt anrop svarte bergets eko blott. LEONTES. Af hvilken gudom frälstes du ur sådan nöd?
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
HAN. Sömn, o sömn, Du svala dagg för hjärtats sjuka blomma, Du blida, som på drömmens vingar bär Den kvalda anden ur sin fångaboning Och låter honom några stunder fri I evighetens etersalar andas! Kom, sänk dig ned till oskulden, fastän Dess bädd af klippans kulna mossa reddes Och fast hon lutar hjässan mot en famn, Där alla lifvets vilda sorger storma!
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder? Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden? På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget. Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
Du skulle fly till Minnas famn och där Ett vittne bli till sinnlighetens segrar, Då hon, lik fablernas menad, berusad Af vällustbägarns gift, förglömt sig själf Och jublande i nattens stund på ett Förhatadt altar kärleksoffer tänder! Nej, bättre vore, att i klippans barm Ett evigt fängelse för dig bereddes, Dit ingen skymt af jordens bilder hann Och intet ord af hoppets falska löften.
Och finns en qvinna med Andans ljus, En Profetissa i Jacobs hus, Hon träde fram och med kastad slöja Sin stämma må till en lofsång höja: Hel Judas Horn och Hans oväns fall! Hel, Bild af Hjelten, som komma skall! *Som komma skall!* Och röstens Döttrar i klippans hall Upprepa skola ännu de orden, Och himlen fyllas deraf och jorden!
Nu talte han: "Konung, din ed Var stor, en större hörde dock Dargar nyss, Där han på klippans spets i lugnet Lyssnade tyst till ljud från ett nattmolns rand. Ord hörde han: 'Fjalar har glömt, Att gudar skipa människors lott, han tror Stolt på sin viljas lag, och ordna Vill han en framtids skick med sin kraft af stoft.