United States or Dominican Republic ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och den, som var kunnig nog att hoppa över alla citat ur Greklands och det gamla Roms förnämsta auktorer, fann, att alla dessa artiklar egentligen rörde sig om Blekängen. Nu eller aldrig måste staden göra sig till herre över dessa värdefulla områden, utplåna de skamliga nästena och försköna den härliga fädernestaden så som i det gamla Hellas
Så inträdde de i en lund av åldriga lagrar, som skilde staden från orakeltemplet. Lunden fyllde det innersta av dalen emellan Parnassens branter och ökade med sin mörka grönska skymningen. Han var helgad Apollon, och kransarna till Hellas' skalder och de pytiska segervinnarne hade lämnats av honom.
LEONTES. Så säg mig då och tala utan fruktan: finns I lifvets eller dödens land Eurysakes? TEKMESSA. Den hätska tvisten om Akilles vapenskrud Emellan Ajas och Odysseus känner du, Och hur af väld tillbakasatt den ädlaste Bland Hellas hjältar harmfull föll för eget svärd. Ej vill jag nämna mina sorger. Ingen såg Den ensamblefnas tårar, blott åt tältets skygd Och nattens anförtrodda.
LEONTES. Hans dräkt, mer lik ett vilddjurs än en människas, Bekräftar sådan mening; men hans anlete, Betrakta det, o fader, säg, om Hellas födt En bild mer skön än denne bleke yngling här? LEIOKRITOS. Ha! LEONTES. Hvilken höghet bor på denna panna ej! LEIOKRITOS. Hvad syn! LEONTES. Hur mången ljungeld har ej slocknat ut Med dessa slutna ögon! LEIOKRITOS. Underbara lek!
Jag ropade Eurysakes; vi skyndade Till stranden ned; ett sorl af Hellas tungomål Vårt öra nådde; dubbelt säll på klippans rand, Invid hvars sida skeppet låg, jag böjde knä Och bad om räddning för mig själf och för min son. Den blef oss lofvad. Med ett språng stod ynglingen På akterdäcket, sträckte gladt mot mig sin famn.
Fidias och Parrhasios hade genom sina skapelser förvandlat konstnärn i folkets ögon från en vanlig hantverkare till en det skönas präst, ingiven av Apollon, helig som sådan. Men Hellas' konst hade gått under med sista skenet av Hellas' frihet. De som nu förde mejseln eller penseln betraktades, i trots av sina egna anspråk, för vad de verkligen voro: hantverkare stenhuggare och färgstrykare.
Påminnen I er, unga kvinnor, vad som stod och kanske ännu står att läsa över ingången till den delfiske Apollons tempel? Där stod: KÄNN DIG SJÄLV! Den inskriften finnes där ännu, upplyste Hermione ... Och den inskriften, inföll gubben, var således Hellas' dödsdom. Slutsatsen är från din utgångspunkt riktig, sade Hermione, och en lätt rysning genomilade henne.
Hela vårt Hellas kan nu, såsom jag finner det skrivet, icke uppställa så många tungt väpnade krigare, som fordom det lilla Megara skickade emot perserna. Märker du ej, att något saknas, som fordom varit, att någon hand, som fordom var öppen, nu knutit sig över världen?
LEIOKRITOS. Ingen droppe af din blod Finns än på denna klinga, jag är trygg, farväl! DEN SKEPPSBRUTNE. Hvad, vänta, håll! LEONTES. Han vaknar, det är Hellas språk. DEN SKEPPSBRUTNE. Ursinnige, dröj, dröj ett ögonblick! LEONTES. En dröm Tycks gyckla för hans sinnen. DEN SKEPPSBRUTNE. Man, jag säger dig, Håll fast vid klippan. LEONTES. Till en olycksbroder visst Han ropar detta.
Jag sträcker mina bänder ut bönfallande Mot dig, du ädle furste, slut ditt öra till För orden af hans barnsligt öppna öfvermod! Ack, han är son af Ajas, sådan var ock han. Så fri, så stolt, så trotsande, så ovarsam Gick han sin bana, tills den slöts med undergång. Men du, var du mot sonen ädelmodig mer, Än Hellas drottar voro mot hans fader förr.