United States or South Georgia and the South Sandwich Islands ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men du, Okos, vad säger du om döden och underjorden? Jag? Jag är ung och behöver icke tänka på sådant. För övrigt lär det nog vara ohyggligt där nere i underjorden. Jag längtar icke dit. Jag undrar icke däröver. Vad måste icke förestå slaven, när den lott, som i underjorden väntar hjältar och halvgudar, är så ömklig? Påminnen I er, vad Akilleus' skugga sade till Odysseus? Nej, vad sade hon?
Kom, kom! EURYSAKES. O gudar, lefver på er vida jord Ett sådant släkte, af er höga vishet styrdt, Att, hvart man förs af ödet, man blott smyga får Och ej med öppen panna gå sin öppna ban? Jag trodde Ilion ensamt äga bördig mark För svek och lömskhet, mente, att Odysseus blott Och Atreus' söner fostrats opp för mörkrets dåd.
Jag vill icke söka någon ersättning för dig. Ingen skulle fylla din plats. Odysseus! alla stackars snyltgäster i mitt slott kunna icke spänna din båge. Nej, jag vill väfva en likdräkt åt vår kärlek; och väfven skall växa till ett konstverk, värdt att gömmas och beundras; men då den är färdig, vill jag dö, då är jag trött af arbetet, gammal och grå. Min Odysseus skall komma och se huru jag väft.
LEONTES. Så säg mig då och tala utan fruktan: finns I lifvets eller dödens land Eurysakes? TEKMESSA. Den hätska tvisten om Akilles vapenskrud Emellan Ajas och Odysseus känner du, Och hur af väld tillbakasatt den ädlaste Bland Hellas hjältar harmfull föll för eget svärd. Ej vill jag nämna mina sorger. Ingen såg Den ensamblefnas tårar, blott åt tältets skygd Och nattens anförtrodda.
Ingen klagan, ej Ett ord af knot utöfver mina läppar kom. Väl såg jag ofta öfvermodets segerfröjd Hos Atreus' söner, hos Odysseus lysa fram, Då på sin fallna oväns son, på hans gemål Sin blick de sänkte. Dock, jag teg och tålte blott. Det var ej nog.
Hugga i med arbetet, vara djärf och produktiv, skrifva efter mitt eget hufvud och icke bekymra mig om, att jag är en myra inför Odysseus. Tappa modet? Bli förkrossad? Nix! Icke ännu. Arbetet är mig mer än I. M. Och ännu har han icke sett så djupt i mina kort, att han bestämdt kan veta, om icke möjligen Elsa Finne kan duga ändå.
Homeros återgiver det på följande sätt: »Ädle Odysseus, nämn ej ett ord till tröst för min bortgång! Hellre som dagsverkskarl på åkern ville jag träla hos en behövande man, som själv knappt äger sin bärgning, än att behärska som drott de dödes förbleknade skaror.»