United States or Tokelau ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ty om vi rådfråga förnuftets slutledningar, så komma vi till den övertygelse, att själve Akilleus, så snabbfotad han var, aldrig skulle upphunnit en långsamt krypande sköldpadda, sedan hon en gång fått ett litet försprång. Hm, det var högst underligt, anmärkte Medes. Skämtar du icke nu med vår okunnighet, min filosof? Nej, vid Zeus och Pallas Atena!
Man ropar, att Krysanteus smädat Kristus.» Annæus Domitius manade på sin häst. Förbannelse över Pylades! Tio tusen lansar i pöbeln! Om jag skulle komma för sent för att rädda Krysanteus! O, min Akilleus, om du nu hade vingar! Min fördömda fetma! Här gäller rida till sig konsulatet eller knäcka halsen på försöket. Då Annæus Domitius red in på Tripodgatan, var hon uppfylld av människor.
Där tappade du en ring. Han ligger vid dina fötter. Ah! Rakels ring! Underpanten på min lilla judinnas flamma! sade Karmides till sig själv, i det han från gatan upptog ringen och fäste honom vid sin guldhalskedja. Prisade vare dina skarpa sinnen, Olympiodoros! Jag ville icke förlorat denna klenod för min kappadokiske Akilleus. Jag förstår dig, du nye Alkibiades. Ack, trefalt lycklige vän!
Men du, Okos, vad säger du om döden och underjorden? Jag? Jag är ung och behöver icke tänka på sådant. För övrigt lär det nog vara ohyggligt där nere i underjorden. Jag längtar icke dit. Jag undrar icke däröver. Vad måste icke förestå slaven, när den lott, som i underjorden väntar hjältar och halvgudar, är så ömklig? Påminnen I er, vad Akilleus' skugga sade till Odysseus? Nej, vad sade hon?
Han, Karmides, hade verkligen satt sig upp på kappadokiern Akilleus och mitt i natten ridit ut till Lysis' villa för att hugsvala den bekymrade. Vid framkomsten rådde i villan den djupaste tystnad. Sömnens hulda genius förde där sin vallmospira. Gästerna slumrade, envar inom sin dörr, i den långa aulans pelargång. Till och med den djupt bekymrade njöt en efterlängtad ro.
Här ditt svärd och din regnkappa. Kammarslaven fäste svärdet vid sin herres gördel och manteln över hans skuldror. Annæus Domitius ilade ut, besteg sin Akilleus och red bort. På vägen mötte honom det sista bud, som Pylades avsänt. Prokonsuln höll in sin häst och genomögnade brevtavlan, som innehöll följande ord: »En talrik folkmassa närmar sig Tripodgatan, då jag skriver detta.
När Karmides fram emot midnatten styrde kosan hem, väntade utanför hans dörr en slav, som höll vid tygeln en ridhäst, prokonsulns kappadokiske Akilleus. Slaven räckte Karmides ett brev, som han läste vid skenet från vestibulens lampa. Det hade följande lydelse: »Annæus till Karmides. Måtte det blida ödet foga, att detta brev råkar i sin ägares hand och vänligt emottages av honom!
Dagens Ord
Andra Tittar