United States or Belgium ? Vote for the TOP Country of the Week !
Pris vare gudarne, sade Olympiodoros, som var i prokonsulns följe, den fördömde prästen lyckades icke frånstjäla mig nöjet av ett präktigt skådespel och dig, min Annæus, äran av en seger. Underhandlingen har slutat med ett byte av kristianska skällsord, och i denna strid har Petros synbarligen dukat under för den munvige gubben med Heraklesklubban.
Skall det ske redan i afton? Nej. Det är tids nog till i morgon. Vågar jag fråga dig om orsaken? Du skall i god tid få veta den. Jag önskar då blott ett skriftligt intyg, att du begärt förfogande över de kejserliga trupperna i Aten. Petros skrev detta intyg genast, och Annæus Domitius stoppade det i sin gördel. Prokonsulns anlete uttryckte hemlig glädje.
I breven från Makedonios till Petros fick Annæus Domitius de bästa underrättelserna om upprorets ställning, om ränkerna vid hovet och de stämplingar, som där gjordes för och mot hans egen person. Prokonsulns utskickade hade emellertid icke lyckats få i sitt våld ett brev från samme Makedonios, vilket just samma dag hade överlämnats till Petros.
Bland de församlade homoiusianerna uppstod den största förvirring. Många stodo slagna av häpnad; andra trängde sig fram för att höra vad som var å färde vad prokonsulns ankomst och uppträdande betydde; andra åter stormade fram emot Teodoros, som med djärva händer börjat lösa en fånges band. Legionärerna försökte hålla menigheten tillbaka.
Dessa rop efterträddes omedelbart av andra, som höjdes längre bort på gatan: Ut med kättarne! Död åt hedningarne! Den tystnad massan iakttagit vid prokonsulns ankomst hade endast varit tillfällig. Man hade lyssnat till en präst, som just i det ögonblicket slutat att tala till folket. Prästen hade nu försvunnit genom dörren till Krysanteus' hus.
Den andra delen av sitt ärende, nämligen det att straffa Eusebia för hennes hårdhet mot slavinnorna, beslöt Klemens att alldeles utelämna, ty under sitt samtal med prokonsulns maka hade han börjat övertyga sig, att denna grymhet endast vore förtal, ty den vore ju omöjlig hos en så from, skön och välvillig kvinna.
Jag vågar honom mot prokonsulns trakiske hingst. Det kan du göra tryggt. Jag hoppas det. De båda ynglingarne befunno sig nu utanför Lysis' samtalssal, ett av dessa för atenarne sa kära, med målningar smyckade tillhåll, av vilka staden ägde flera än året har dagar.
Det hette emellertid nu i Aten, att Krysanteus' dotter hade återkommit till sin fädernestad, i sällskap med prokonsulns maka, den fromma Eusebia, och att den sörjande flickan bodde i det prokonsulariska palatset jämte nämnda ädla romarinna, som i sitt uppförande mot henne sades ådagalägga en systers varma deltagande. I allmänhet talade man mycket om Hermione under dessa dagar i Aten.
När ingen nu förmådde nämna älskarns namn, Framstod Rutilius, prokonsulns skrifvare, De kristnas hätske ovän, och begynte spotskt: "Ej första gången hör jag ord som hennes nu, Jag hört dem hvarje gång, jag öfver kristna dömt. Vid Herkules, hon är af denna blinda sekt, Som mänskor hata, som de sälla gudar sky. Och vilseförd af Galileens svärmare, Har den på korset döde hon till älskling valt."
Det var Krysanteus, sade Eusebia, som huvudsakligast medverkat till prokonsulns avfall. Umgänget med denne filosof och med hans dotter, Hermione, hade småningom fördärvat den stackars Annaæus och fört honom till den avgrund, vari han nu var fallen. Eusebia omtalade detta under tårar. Klemens kände sin bitterhet emot Krysanteus uppflamma med ökad styrka, när han hörde detta.