United States or Suriname ? Vote for the TOP Country of the Week !
Särdeles vacker har ref. tyckt sig finna den scen, då Angelika af sin älskare förs omkring i trädgården och för första gången vid hans arm gör bekantskap med en varmare och rikare naturs alster. Redan själfva uppfinningen af scenen äger sålunda något symboliskt rörande och sant.
Och svårligen hafva de i längden kunnat fullt förstå och uppskatta hvarandra. Dertill voro deras lif och skaldeverksamhet för olika. Hvilken skilnad är det ej mellan den enes veka natur och regelbundna vanor och den andres häftiga lynne och upprörda lif! Den enes poesi liknar en klar och inom säkra dammar inhägnad flodbädd, den andres en grumlig och öfver obeaktade hinder framstörtande fors.
Och tystnad rådde länge mellan båda, På ottomanen satte sig Potemkin Och lät sitt hufvud sjunka i sin hand; Den unge fursten väntade och teg. "Genralmajor Kutusoff, då han kommer, Förs in till mig, hit in i kabinettet, De öfrige, Markoff, kosacken Platoff, Furst Voldmar Paulovitsch och andra vänta."
Nå ja, låt mig få ett glas punsch då, men må det regna först i edra glas och därefter i mitt. Skål! Jag bor för närvarande på ett förtjusande sommarhotell. Utanför mina fönster sträcker sig bukten, blå- och gröngnistrande i solskenet, som var dag väller ned i en fors mellan de vita sommarskyarna.
Är det ett nöje kanske att hålla en fånge i buren Året igenom och se, hur hon sitter allena och ledsnas? Sen, då hon länge saknat en ton, som ljuder som hennes, Förs hon till skogen och hör en like och svarar af menlös Glädje och narras att locka en vän, som hon älskar, i bojan."
På murn, i väntan, Rabbaths qvinnor dröja, Men ingen segertidning till dem förs; Och snart vid Arnon jemmerrop sig höja, Och klagolåt till Zoar hörs. I vild förvirring flyktingarne hasta Från stridens fält till sina hem; Men dit med dem sig krigets vågor kasta Och hämndens svärd är öfver dem.
Den dagen kommo vi lyckligen över till Föglö, men nästa dag lopp inte så lyckosam av, ty när vi kommit halvvägs mot Eckerö, mötte vi en bred råka i havsisen, där vattnet porlade fram rätt som en fors, och som vi inte hade en båt, måste vi vända om igen.
Alla sågo förvånade och frågande på dem. Några stannade nyfiket. Hvad felas henne? förs hon till dårhuset, eller hvart? Hvad gagnar det er att veta det? svarade Tiina Katri. De fortsatte sin väg. Menniskorna följde dem en stund med ögonen och vände sig sedan åter om att gå. Slutligen kom man till Harjula. Tiina Katri gick in för att visa tillståndslappen, och de öfriga stannade på gården.
LEIOKRITOS. När ingen Ajas-ättling mer att frukta finns. RHAISTES. Är det ditt bud, o konung, som förs ut? LEIOKRITOS, Hvad sker, Hvad förehafves? RHAISTES. Hör mig! Sen jag fåfängt sökt Leontes genom oleasterlunden, går Jag upp på Xuthosberget för att spana än.
Om äfven hon, som all den tidens svenska poesi, måste stöta på prosodiska och stilistiska klippor och svårigheter, stannar hon ej och arbetar bort dem, utan hoppar öfver dem som en fors i skummande språng. Deraf denna vilda energi, detta friska patos, som man ofta anmärkt om Lucidors dikter.