United States or Israel ? Vote for the TOP Country of the Week !


Är du fattig, lilla älskling, Är arm du, som man säger? När du öppnar ögat åter, Är du i din moders armar, Känner i ditt späda sinne, Tänker som en dunkel tanke: "Ljuft det var blomsterängen, Gladt bland fåglarne i lunden, Godt det var bland klara vågor, Varmt i solens ljus att bada, Bäst dock är i denna famnen." I mitt hem en styfmor råder, Egen moder göms i mullen.

Kraft, fägring, fröjd och frid, De kommit och försvunnit, Det har jag sett alltid. Hvad fast man kunde kalla Står ej jordens grund; Som hafvets vågor svalla, Här svallar stund stund; Ett haf är tiden här, Den starkaste måst falla, När hans våg kommen är.

Jag mins ej att det någonsin kom sändebud från honom till vårt hof". "Han är den mäktigaste af hafskonungarne. Ett präktigt hof, ett rikt och folkrikt vatten". "Folkrikt land?" frågade en röst. "Nej vatten. Försök att räkna söderhafvets vågor, får ni veta hur talrikt hans folk är. Visserligen är vattnets folk olika jordens. Ord talas der aldrig, allt är sång.

Icke allenast att man mångenstädes sett krigshärar strida i luften, kommande nordanefter och mötande andra ifrån ostsunnan, eller att tecken nu ske i solen och månen och havens vågor mycket bullra, som Skriften förutsäger.

Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst. Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom. Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.

Otaliga vågor vandra hafvets glänsande ban. O, vore jag bland de andra En bölja isocean, liknöjd djupt i mitt sinne, sorglöst kylig och klar, utan ett enda minne Från flydda, sällare dar! Dock, skulle en våg jag vara, Densamme jag vore väl . Här går jag ju bland en skara Af svala vågor också.

Det var en juliqväll. Insjöns vågor slogo ännu plaskande mot stranden, i det de jemkade sig mot hvarandra och icke fingo sig rätt i ordning, just som barn, de att hvila tillsammans. Ännu jemkade de och pratade smått, men somnade slutligen alla stilla. Aina satt vid insjöns strand; hennes hufvud lutade mot handen och hennes blick såg spanande kring nejden.

De tre revlarna draga sina marmorgröna band parallellt med den vita strandremsan; utanför dem går vattnet mörkblått med små ilskna vågor och innanför dem sliter det upp sig i tusentals attacker mot stranden. Nästan nere vid strandbrynet löper den vita, släta landsvägen, och andra sidan om den, bakom villorna, ligger skogen.

Hans svärd, Till dödshugg lyftadt, drabbade offret matt, som om till hvila det lagt sig ned lockarnas gula, svällande bädd. Från denna stund far ynglingen, djärf och fri, Från strand till stran främmande vågor, Och Fjalar sitter hemma i fridsällt land Och gömmer i blidkadt hjärta sin fröjd.

skulle vi icke mer vara barn, icke såsom havets vågor drivas omkring av vart vindkast i läran, vid människornas bedrägliga spel, när de illfundigt söka främja villfarelsens listiga anslag. Nej, vi skulle hålla oss till sanningen, och i alla stycken i kärlek växa upp till honom som är huvudet, Kristus.