Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 maj 2025
Det värmde i kroppen, tårarne stego upp i hans ögon, och en lätt dimma lägrade sig öfver rummet; men genom töcknet klarnade det upp; och krafterna växte, tanken arbetade, synpunkterna blefvo nya, och allt det mörka flydda ljusnade. Och så den saftiga köttbiten. Det var mat. Vännen åt ostsmörgås till. Johan sade: Hvad säger källarmästaren om det? Vännen log som en farbror emot honom.
Din blomning, sluten än i knopp, Skall mogna ur sitt tvång; Se, ur vår kärlek skall gå opp Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp, Och högre klinga skall en gång Vår fosterländska sång. Till flydda tider återgår Min tanke än så gärna, Mig vinkar från förflutna år Så mången vänlig stjärna. Välan, hvem följer nu mitt tåg Till Näsijärvis dunkla våg?
Hur kärt, hur ömt jag än nämner dig, Du flydda, Du hör mig ej, du ej öppnar mig Din hydda; Min tår ej räcker, Min suck ej väcker Det bröst, som stoftet och natten täcker I grafven. Dock, ömma vän, fast för ödets slag Jag dignar, Min sorg är ljuf, och min smärta jag Välsignar; Ty du har vunnit Och friden hunnit: Det lugn, jag mist, du fördubbladt funnit I grafven.
Stolta minnen från flydda dagar, då deras namn gingo ut genom ryktets basuner kring land och rike, då de trycktes i anhörigas armar och mottogo glädjetårar på sina svarta frackar. Och nu! Nu komma de resande, som från avlägsna landsändar vilja bevittna det stora skådespelet, för att ha något att berätta vid de stundande julkalasen.
Därför tag din faders ring tillbaka af min hand, och för att intet minne af det flydda må fästas vid ditt namn, välj dig ett nytt, och för att ingen må dig våga skymfa, se här ett svärd. För så det i min tjänst, att jag får heder af Bengt Ilkas son! Hur blicka de på mig|! KATRI. Min son! DANIEL HJORT. Min moder!
EURYSAKES. Märk, moder, märk, jag sluter dig i järn och stål, När jublande jag famnar dig i denna stund. TEKMESSA. O famn! O Ajas, Ajas! Flydda, glada dar På Xanthos stränder! Gosse, tryck mig hårdare Emot din hårda barm ännu! Så var jag van Att famnas af din fader förr, när segersäll Han kom från sina strider. O, hur mjukt det känns, Ett pansar, när där inom göms ett älskadt bröst!
Det sjungs, att under kvälln i fadersborgen sen Från rum till rum furst Dmitri gått, Ibland en blick åt flydda åldrars minnen gett Och stridt sitt hjärtas strider stum. Först då, när sist till aftonbordet furstarne I dyster sämja satt sig ned, Har Dmitri trenne gånger höjt sitt glas och tömt Champagnerdrufvans eld och talt.
Otaliga vågor vandra På hafvets glänsande ban. O, vore jag bland de andra En bölja isocean, Så liknöjd djupt i mitt sinne, Så sorglöst kylig och klar, Så utan ett enda minne Från flydda, sällare dar! Dock, skulle en våg jag vara, Densamme jag vore väl då. Här går jag ju bland en skara Af svala vågor också.
I flydda dar, o Le, i din faders borg, Mot Gylnandyne lyste ditt öga, I hennes spår du följde till Morven, blef En gäst i de klara harpornas land. På dessa kullar syntes du ofta då, När vidt kring kvällens soliga riken Din flickas muntra, kallande jakthorn ljöd. Här mötte din blick Oihonna också. Hvem ser väl henne, hvem, som ej glömmer allt, Hvad sällast förr i lifvet han anat?
Det var så kärt för hennes håg Att se dem vara dag från dag. Nu stod hon suckande och såg Den flydda vännens kända drag Och skref, en sorgsen vers dit ner Ur Ingborgs klagan af Tegnér. Och jag blef tyst och gömd ändå Och lät min flicka plåga sig. Det var så ljuft att tänka på De kval, den hulda led för mig; Blott därför var jag otacksam Och skyndade ej genast fram.
Dagens Ord
Andra Tittar