United States or Myanmar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag såg ett folk, som kunde allt, Blott ej sin ära svika, Jag såg en här, som frös och svalt Och segrade tillika; Mitt öga flög från blad till blad, Jag velat kyssa hvarje rad. I farans stund i stridens brun Hvad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, Du dock så älskadt vara, En kärlek få, så skön, så stark, Af dem du närt med bröd af bark!
EURYSAKES. Märk, moder, märk, jag sluter dig i järn och stål, När jublande jag famnar dig i denna stund. TEKMESSA. O famn! O Ajas, Ajas! Flydda, glada dar På Xanthos stränder! Gosse, tryck mig hårdare Emot din hårda barm ännu! Så var jag van Att famnas af din fader förr, när segersäll Han kom från sina strider. O, hur mjukt det känns, Ett pansar, när där inom göms ett älskadt bröst!
Högt på stranden ser man nu din julle, Liksom om du aldrig mera skulle Kasta ut för fjärdens skaror näten, Af hvartenda älskadt värf förgäten. O, bland, kyrkogårdens sorgsna pilar Slog du läger, där din flicka hvilar, Och då dagen släcks och tändes åter, Sitter du vid hennes graf och gråter. Sörjen Kandals dotter, gröna lunder! Såsom edra blommors blida stunder Voro hennes glada stunder korta.
Åt sig, sin egen adel, sitt eget val Af ärans banor ville min ädle son Jag öfverlåta, Ville behålla blott En rättighet, den bästa, en moder har, Den att få hoppas allt af ett älskadt barn. Och nu, min Dmitri, frågar jag, dock ej jag, Men dessa stumma bilder igenom mig Till hvilket mål du sträfvat, på hvilken glans I ärans rymd din trånande blick du fäst." Så var furstinnans hälsning.
Hvarthän, om icke till sitt hem, sin make; Ty hvarje ädelt sinne bär sitt tvång Och smider pliktens kopparkedjor starka. Välan, hon går tillbaka till de sina, Med känslan kufvad af förnuftets bojor. Hon får ej minnas, vill ej minnas mig; Och snart skall vanan, som det tunga lättar Och det förhatliga gör ljuft och älskadt, Med milda händer blomsterhölja törnen Af hennes olycksaliga förbund.
Den ena stupade på Lemos strand, Helt kort därpå vid Lappo föll den andra, Och båda för ett älskadt fosterland. Om dem vet sägnen tälja många drag, Och Finlands skalder sjunga än i dag, Hur gladt sitt unga hjärteblod de blödde. De fingo segra i sin ålders vår, De fingo falla för det land, dem födde, En tjugoett, den andra nitton år.
Därför måste väl nu den ädle begära en annan, Söka en flicka, som ej kvarlämnar så mycket i hemmet Älskadt och ljuft, och bättre förstår värdera hans håfvor; Sådana flickor som jag, som nödgades offra så mycket, Menar jag, gifta sig ej med vilja, om icke de tvingas."