United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det vore en ära för hela slägten icke sant? Ett visst återsken skulle ju falla äfven på honom, kusinen, och på det viset kunde han, kontoristen, äfven komma in i de finaste familjer kanske sjelf derigenom »göra carrière». Herr Adolf smålog. Du är nog en lyckans guldgosse, född att lysa ute i verlden och stiga högt på ärans trappa. Det är bara en sak, som sätter sig till hinders för allt allt.
Och i ruinerna af dessa hvalf vi honom och vårt nederlag begrafva och Sveriges tron och Sigismund är räddad. TREDJE OFFICERN. Hurra för Sigismund! Vi följa dig. DE ÖFRIGE. Hurra för Sigismund! Hurra för Stålarm! STÅLARM. Så svärjen det vid edra dragna svärd, vid fädrens skuggor och vid ärans glans! Vi svärja det. STÅLARM. Så återstår oss blott att kasta lott om platsen ner i hvalfvet.
Han hade sitt sextonde år ej nått, På bår ren lagd. Långt var det lif dock, han lefva fått, Om lif är bragd. Ack, mången grånat i ärans glans, Som fäst med glädje sin strålande krans På den femtonåriges hjässa, Om i byte han vunnit hans.
Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin. Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela. Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
Fuskar i litet av varje för att vinna ärans lager och gör falska växlar i patriotism, vilket är det billigaste.
JOHAN FLEMING. Min moder, Vi måste rädda Sigrid. EBBA FLEMING. Det är sant! JOHAN FLEMING. Följ henne du, blif hennes moder. EBBA FLEMING. Johan! En bättre tröstarinna finner hon i hvarje kvinna än i mig. Nej här, lik Indiens stolta enkor vill jag dö och ila utur offerbålets lågor till ärans himmel i min makes famn! Fjärde scenen. Johan Fleming. SIGRID. Hvad föregår här, Johan?
Den man, som detta skådar, skådar allt förödt, Att svika pliktens bud var ej hans vana; Han är en man så trofast, något land har födt, En man, som pröfvat faror, kämpat, segrat, blödt Som yngling redan under ärans fana. Du ser ett sinne, som ej bräckts, ej böjts Af lust, af nöd, af låga eller höga, Du ser en ande, som i stormar höjts, Du ser den tappraste bland tappre, Adlercreutz.
Emellertid var gubben en ärans man med gammalmodiga vanor. Långt bort på Badstugatan, på andra sidan om Surbrunnsgatan, hade han, som nämndes, på gamla dagar slagit sig ner och hyrt en vindslägenhet med trädgårdstäppa, som jag i egenskap av bekant pojke till hans pojkar hade nöjet att gräva och ansa.
Åt sig, sin egen adel, sitt eget val Af ärans banor ville min ädle son Jag öfverlåta, Ville behålla blott En rättighet, den bästa, en moder har, Den att få hoppas allt af ett älskadt barn. Och nu, min Dmitri, frågar jag, dock ej jag, Men dessa stumma bilder igenom mig Till hvilket mål du sträfvat, på hvilken glans I ärans rymd din trånande blick du fäst." Så var furstinnans hälsning.
Den grånade kämpens bröst Svällde af otämd harm, och mörker Breddes i fåror öfver hans ögonbryn. "Hvad, svek mig mitt öra", han sad', "Var det kung Fjalars stämma, som hvila ljöd? Tröttnade örnen ren att jaga, Älskar han ärans strålande rymd ej mer? Djärft höjer sig Erin ännu, Två gånger kufvadt, trotsar det än ditt svärd. Smygande bjarmer bloda hafven, Vill du dem bida här på din egen strand?