United States or Guyana ? Vote for the TOP Country of the Week !
Först när solen sjönk mot skogen fjärran, Slog mot höjden han ögat opp: "Er är segern", talte han, "höge gudar! Jag är straffad vorden, jag pröfvat er. Hvad är mänskan, att mot er hon stormar! Stjärnor like, i onådd rymd Len i genom molnen af jordens öden, Dem i lek en fläkt af er vilja styr.
En himmelsk ro, en salig frid Uti Guds hus vi finne, Vi komme undan kamp och strid Som till en hamn där inne; För världens storm, som blåser vild, Oss fläktar kring Guds Anda mild, Då vi den hamnen hinne. Du sorgsna själ, du kvalda bröst, Du har det känt och pröfvat, Du vet, hvar hjärtat finner tröst, När det är värst bedröfvadt.
Mycket jag pröfvat, det värsta af allt för den grånade gubben Var dock att vandra omkring som det irrande molnet i luften, Utan att känna ett rum för den efterlängtade hyllan. Ofta med ängslan såg jag på färder från socken till socken Från landsvägen emot kyrkgårdarne.
Han red till ynglingen hän med hast, Sin hand han bjöd: "Min vän, snart spelas här höga kast Om lif, om död, Död, säker död, om ni står er slätt, Men lif kanske, om ni siktar rätt. Dö, lefva, det får ni, herre, Men vika, nej, pass för det! Jag ser er stå här så späd och vek, I storm ett rör; Ni har ej pröfvat en sådan lek, Min sorg det gör.
Blott ett löfte än jag ej fullbordat, Det skall fyllas; min tid är kort. Nalkas, Dargar, kom att din skuld försona, För din lögn jag kräfver i bot ditt blod!" Gamle siarn såg på kungen neder: "Lifvets börda", så talte han, "Skall från mig ock lyftas en gång, o Fjalar, Och för tidig kommer mig döden ej. Skådat har jag nog af mänskoöden, Pröfvat sorger och fröjder nog.
Vid spaning efter billigt kväfve har kalkkväfvets uppfinnare bland annat pröfvat inverkan af s.k. vattengas, en blandning af kväfve, väte och koloxid, på upphettad karbid. Härvid absorberas först koloxidens syre under åtskiljande af kol såsom *grafit*. Ledes därpå den återstående gasblandningen öfver ytterligare mängder karbid, så absorberas kväfvet, så att slutligen endast vätet återstår.
"Var välkommen, son", med bruten stämma Talte kungen till hälsning då, "Väl jag önskat finna dig annorlunda, Men min glädje är du, hurhelst du är. Tala, tälj oss dina bragders skiften, Hårda strider du pröfvat visst! Bär du sår, som tömma din styrkas källor, Ty din läpp syns darra, din kind är hvit?" "Fader", svarte Hjalmar, "hårda strider, Utan vapen, jag pröfvat har.
Jag kan ej säga som den stora talarn: "I skrift och tanke fins min fröjd och tillflykt; så gladt fins intet, som ej gladare blir genom dem; så sorgligt intet fins, som genom dem ej mindre sorgligt blir". Jag pröfvat denna sats, men den är falsk. När dig jag läser, gamle Livius, o, ej fylls mitt bröst af glädje, men af ångest.
Han sprang då ofta upp burdus Och dref mig utom knuten; Ett vänligt ord, en doft kardus, Och fred var åter sluten. Jag kom igen, som förr jag kom, Och gjorde samma narri om. Att äfven gubben haft sin dag, Då han var ung i världen, Att han gått flere steg än jag Och pröfvat mer på färden, Var jag för höglärd att förstå, Det kom ej för min tanke då;
Ej är det mig tungt, ej känns det mig svårt Att skiljas från detta elände; Om Gud ej af kärlek pröfvat mig hårdt, Kanske jag det bittrare kände. Och har jag väl lidit allena? Är jorden ej full af jämmer och tvång? Ack, ängslan och kamp de drabba en gång, Om fort eller sent, Den andra såväl som den ena. Ej var jag den första, som korset här bar, Och blifver ej heller den siste; Jag, syndare!