United States or Peru ? Vote for the TOP Country of the Week !
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede. Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig. Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull. Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
Mången storm hon stillat, mången smärta Har hon läkt, på hennes lugn ren mången Lagt ett skuldbelastadt hjärtas börda; Alven jag, om hennes fot jag hunnit, Skulle lärt att glömma och förlåta, Skulle somnat lugn." Han teg. En tystnad, Djup som grafvens, rådde några stunder. Då steg Dmitri fram och tog den gamles Hand i sin: "Kom, följ mig", så han sade, "Jag vill leda dig och visa vägen.
Då visade det sig, att vi alla långt öfverskridit den bestämda öfverenskommelsen, att renseln blott på sin höjd skulle väga 15 skålp., ty ingen skulle ha lof till att pusta under sin börda. Hvad var nu att göra?
Hennes väldiga bröst häfde sig tungt, hon suckade och stönade, som om hon bar på en tung börda. »Seså, lugna sig nu, Lena», sade assessorn och gick närmare. »Jag är ju en gammal bekant till dig, vet jag. Minns du den sommaren för sjutton år se'n, då du bodde hos gamle Eriks på Lindön vid Norrskär? Då var du en ung, frisk flicka och jag trodde inte, att du skulle sluta så här.
Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt; ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla. Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras; du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg; du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
Han kände det som om livet vore en tung börda han burit så länge att han nu måste kasta den av sig eller förlora sitt förstånd. Han orkade det ej mer. Han kunde ej göra sig reda för någon enskild svår detalj i allt det som plågade honom, det var alltsammans bara Han som Hartman mött på Jakobsgatan: och som var så förfärlig och så omöjlig att komma överens med.
Ässässäss, sån orätt di gör en, int' vill jag göra'n illa. Men bums si! För det var jag si! Och hon började gråta, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grät. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grät. Och ibland skrek hon: Int' vill jag göra'n illa. Så blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge! skrek hon, skakade sin börda.
Hon sade engång: Hanna har en så sällsynt fast och redbar karakter, jag hoppas hon skall verka välgörande på dig. Jaha, just så sade mamma. Tror du mig icke? Hannas min uttryckte på engång glädje och misstro. Hon kunde ej tro, att hon så lätt skulle slippa den börda, som tyngt henne de sista månaderna. Och hon var rädd att öfverlemna sig åt en förhoppning, som kanske skulle visa sig vara falsk!
En mödom är een börda tung, Odräglig för den, som är ung.» Anna råder henne då att vända sig om saken till far och mor, men Phillis anmärker alldeles riktigt, att det har sig svårt för en ung flicka att yppa sitt första kärleksbehof och sin blyga låga till hvem det vara må, ty
Men till eder, I andra som bon i Tyatira, till eder alla som icke haven denna lära, då I ju icke »haven lärt känna djupheterna», såsom de säga ja, Satans djupheter! till eder säger jag: Jag lägger icke på eder någon ny börda; hållen allenast fast vid det som I haven, till dess jag kommer.