United States or Russia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Äfven detta tillstånd, att lefva så här utan själ, att vara som i sömn eller yrsel, var mycket plågsamt; gerna skulle hon utbytt äfven det mot hvilket annat som helst, men ändå inte mot de förskräckliga synerna. Om hon visste att de skulle komma, skulle hon hellre kasta sig i en vak. Hellu stackare såg allt efter litet på henne; hon förundrade sig säkert öfver att hon ingenting sade.
Modern skickade i hemlighet en flaska mjölk i veckan, vilken han gömde bakom en bjälke ute i vinden; när det var kallt fick han hugga en vak i flaskan och hämta sitt förråd för tillfället. Det där gick ändå an; att han förkylt händerna gick också an; att han blev svag och eländig av dålig föda också, ty sådant tog icke skada på hans själ, men det var annat som förmådde det.
Det ska gå, sa Flod och satte axeln mot kälken, men vi ska ta i land på Måskläppan och ha en bit mat i oss. Och därmed styrde man kosan på den kobbe, som låg mitt i fjärden. Den låg emellertid längre bort än man trott och den förändrade utseende, ju närmare man kom, men slutligen hade man den på en kabellängd. Vak förut! skrek Norman, som hade utkik, håll av åt vänster!
O qvinna! de sörjande tonerne svara Vak upp till att höra, och allt skall förklara Och allt skall förkunna Dig plågor och strid. Häf upp Dina ögon; hvar finna de frid? På fältet Dig möter den suckande vinden Och blomman med nattliga tårar på kinden; Vid stranden af hafvet, dess klagande våg; På fästet de sargade skyarnes tåg.
Nu hade han fått pojken i land just före solnedgången, och själv tog han till att ro med ett par ullstrumpor virade om årlommarna för att inte bullra, och med en vit skjorta över kläderna för att inte synas. Och i skygd av kobbranglet och packisen råkade han ro opp sig under vallen, där en bräsch visade var djuren gått upp och där de sannolikt måste ge sig ut, då ingen vak fanns.
Björn kom in och ruskade i honom. Vak upp, son, och hjälp bror din! Ån teg. Är du karl, du, och ligger som en illdöing i lorten? Ån teg. Björn tog ett spett och slog honom över halsen. Ån vände på sig. Björn slog. Ån reste sig på armbågarna och såg fadern i ögonen. Björn höll upp. Res på dig! Ån satt still. Björn slog av spettet.
Ässässäss, sån orätt di gör en, int' vill jag göra'n illa. Men bums si! För det var jag si! Och hon började gråta, borrade ansiktet in i den slankiga lilla kroppen och grät. Hon mindes varken tid eller rum eller orsak, bara grät. Och ibland skrek hon: Int' vill jag göra'n illa. Så blev hon ond. Ska du int' vak' nu, elaka unge! skrek hon, skakade sin börda.
Sedan började någon ond ande anfäkta henne. Den kom liksom bakifrån och hotade henne. Hvad ville den? Lilla Anni?... att gå och qväfva henne ... och strypa henne vid halsen ... de andra ... och sedan sjelf ... hoppa i en vak... Herre Kriste, hjelp mig ... bevara mitt förstånd... Hon tyckte sig falla ned vid korsets fot och der ropade hon Herren till sin hjelp.
»Di sofver som va di döda», ropade hon, »och det fast här finns herrskap, som ä' mycke' finare än guds änglar i kyrkan! Hör, hör! Vak upp dammen, vak upp husbon', vak upp, ska di få se annat.» »Skrik inte så högt», förmanade häradshöfdingen, »vi gå vår väg, låt dem sofva!» »Di ä' döfva som stenar», tröstade hon, »och dammen är blind till. Men nu ska di opp, om di så någonsin ska opp.»
Det ska gå, sa Flod och satte axeln mot kälken, men vi ska ta i land på Måskläppan och ha en bit mat i oss. Och därmed styrde man kosan på den kobbe, som låg mitt i fjärden. Den låg emellertid längre bort än man trott och den förändrade utseende, ju närmare man kom, men slutligen hade man den på en kabellängd. Vak förut! skrek Norman, som hade utkik, håll av åt vänster!
Dagens Ord
Andra Tittar