United States or Bulgaria ? Vote for the TOP Country of the Week !


En sweather med hål för armbågarna prydde hans lekamen, och elegansen avslutades nedtill av ett par smutsiga blå byxor och dito smärtingskor med gummisulor. Gode Gud, vilken toalett! Och hur hade han råkat bli klädd det viset. Han försökte erinra sig vad som passerat kvällen förut, men förgäves. Det fanns ett stort tomrum i hans minne.

Han stod böjd över sitt arbetsbörd mitt i rummet, med bägge armbågarna bordet och huvudet stött mot händerna, i

En kväll satt de mellandäck, Hartman med armbågarna stödda mot relingen. Hans ögon var mulna och han stirrade oavvänt utåt de grönskummiga, flitigt vandrande små sjöarna. Jag passade inte därute heller, sade han med torr, ihålig röst. Jag ville vara i fred, men jag har aldrig fått det aldrig fått det, upprepade han med hård bitterhet.

Hon lutade sig ut med armbågarna stödda mot fönsterbrädet. Var ska I göra av honom? frågade hon. Ansiktena vändes upp mot henne, vändes åter bort. Och hon fick icke något svar. Lyktskenet ringlade upp och ned i storekens lövverk, dropparna gnistrade. De fyra männen samtalade viskande. Fången hade tystnat.

Också stod hon nu vid bordsänden med armbågarna i sidorna och händerna öppna och berättade. Alldeles höljd av smycken satt Julia inkrupen hos konungen med hans arm över sin axel och lekte med hans fingrar. Eller också drack hon tvemännings med honom ur hornet. Det var ett ganska märkeligt horn, som Inge hade fått i vängåva av sin jarl.

Haltebolinken stod trappan, gned sig om de utstickande armbågarna och log förläget. Vad vill I? frågade gumman. Vi skulle sku sku skulle stammade han. Daniel sade: Det är två strykare. De vill väl ha mat. I ska , sade moran, smällde igen dörren. Och gästgivarn fortsatte, makligt vändande och passande orden med tunga och läppar.

Han skyndade sig genast vägen fram till Sven, som nu återigen stigit upp från bänken, men nu syntes det att hans dyrbara dräkt var i trasor. Hans ena knä var bart och sönderrivet, han blödde om armbågarna, och två stora och rostiga järnringar voro uppträdda bältet.

Flickan blev rädd och steg litet åt sidan. Varför tala ni båda hårt till mig, när jag bara kommer för att träffa dig, syster? Han grep henne häftigt om armbågarna och skakade henne. Säg du genast sanningen, att det var bröderna, som skickade dig! Hon begynte gråta och han måste släppa henne igen. Jag får ingenting säga, snyftade hon och kröp intill väggen. Förstå mig nu, Ulva, sade Soldis.

Tack, tack, kära barn, men jag har ännu goda krafter. Jag är inte van att ha tjänares händer under armbågarna. Och tack för att du har talat uppriktigt, Folke. Du, som redan vid unga år blivit en mäktig man, förstår ju allting mycket bättre än jag. Låt mig nu ännu en gång trycka dig till mitt bröst, länge, länge.

Jag tror rent att du är förtrollad Viva", gnällde Sylvia, hvilka med armbågarna uppdragna knän satt kvar i sängen och, med det hvitblonda håret stretande ut mellan fingrarna, som hon höll om hufvudet, företedde en bild af djupaste elände. "Du stora värld. Lakrits! En fattig lakritsbit, det räkna ni !