Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2024
Ingevald frös under de kalla dropparna, som runno ned utefter halsen, och genombävades därvid av den mest outsägliga lycka. Han kände sig svag och viljelös men lyft av omhuldande händer i ett sådant hav av ljus, att han slutligen blev delaktig därav och fylldes av andras styrka. Röster talade med honom långt ute från den vida och okända världen.
Hon höll endast upp för att taga in dropparna, som Mina ur skeden öste i hennes mun. "Mera, mera," sade hon, fastän Mina hade slagit i skeden den vanliga dosen. "Månne man vågar ge mer, än som är ordineradt?" Hon såg på Maja Lisa. "Mera, mera!" envisades Alma. "Ge nu bara, inte kan det vara farligt," uppmanade Maja Lisa. Mina gjorde så.
Den minsta av de tre cyklisterna sög de sista dropparna ur sitt madeiraglas. Du har rätt, sade han, och jag satt själv och tänkte detsamma. Men då jag gjorde det, kände jag ett stygn i mitt hjärta i likhet med de personer som stenade Stefanus. Ty vad bevisar en sådan reflexion? Att man håller på att bli gammal. Ungdomen är den tid, då man inte känner efter hur det känns.
Månke hördes sätta in hästen i stallet innan han säfligt kom in. "Hva ä' de?" "Sir du solen på dropparna i hela taket här. Si hur det lyse rödt och i alla de färger på kvist och gren. Så fint har väl int kungen en gång." "Neej, grant är de", medgaf Månke, "och varmt och bra ha' vi de här vid elden." Han stod belåten och värmde sig. Gullspira tyckte om elden, hon såväl som Månke.
Han tyckte sig höra tassande, vankande steg. Kanske en hörselvilla. Eljest intet ljus, intet ljud. Endast dropparna, som föllo tätare och tyngre från träden. När han för fjärde eller femte gången vände tillbaka in i köket, fann han bröderna sovande. Han sjönk ned på sin stol, lutade huvudet bakut och somnade. Men då natten var mer än till hälften liden, väcktes de alla av ett skrik.
Rosa har lämnat sitt rum för första gången sedan länge. Hon har sutit en stund på trappan, hört sparfven kvittra och sett de tindrande dropparna falla från taket. Jag såg hennes blick stråla, jag hörde henne andas med djupa, törstande drag, och jag tror, att hon en minut sökte Gud äfven i hans morgonglada värld.
Och nu måste det bekännas, att den bekantskap, som nyss påtrugats läsaren, icke var någon bättre än en sådan lurendrejares. Det svarta molnet hade höjt sig betydligt i lovart, vinden fyllde i mer och mer, mörkret tjocknade och de första dropparna af ett kallt med hagel blandadt regn trummade ned på skutan.
Tider hafva funnits, då äfven du erlade fullt ditt mått, men redan länge har du icke så gjort. Jag har haft tålamod med dig. Qvinna, tror du, att du ensam må undandraga dig? Skynda att fylla äfven ditt mått af tårar." I en skål af demant föllo nu dropparna från rosen, men ack, de nästan försvunno i botten, så ringa syntes de. Qvinnan knäföll i bäfvan.
Det var också så tröjsamt att sitta här inne vid elden och se uppåt de solgranna dropparna i väggar och tak, och ha för sig husförhörskalas med askstekta pärer och glödstekt strömming. Han lade några feta rotknölar på elden, som flammade så grant och värmde. Sen satte han sig ned på fällen med armbågarna på knäna, händerna under kinden och boken på marken framför honom.
Dagens Ord
Andra Tittar