United States or Réunion ? Vote for the TOP Country of the Week !
Under sådana tider tålde hon endast Benjamin Hagelin, som hade en besynnerlig förmåga att styrka och trösta. Tror du, frågade han, att du skulle stjäla, om du var rik? Skulle du supa, om du hade ett trevligt hem i stället för en nermöglad skrubb? Skulle du synda i köttet om du hade en god och kristlig make? Nej, ser Rosa det. Det är fattigdomen, som gör'et.
Den unga eller halvunga kvinna, som nu med väckarklocka i hand sökte bestämma normaltiden för ett kärlekssamtal, torde däremot haft mindre skäl att rosa förbindelsen. Jan-Petter var rentut sagt en dålig äkta man.
Rosa, mitt förvillade barn, klandra ej strålen, därföre att den gått så långt bort från ljuset; ju klarare den är, desto längre hinner den och ju längre den hinner, ett desto klarare ursprung röjer den.
Slutligen nalkades en dansande som bjöd opp den obemärkta till en potpourri, en då nyss uppkommen dans, hvars turer man skapade sig för gången. Blyg ställde sig Rosa på sin plats. Man gjorde några hvarf efter afmätta former, fram och åter öfver golfvet. Ännu tyckte icke Rosa, att hon dansade. En ny tour började.
Skugga sökande, för att sig svalka, Flög en falk utöfver Sarajevo, Såg en fura midt i Sarajevo Och inunder den en kylig källa; Nära källan såg han änkan Nypon Och med henne jungfrun, hvita Rosa. Falken började att eftersinna, Om han skulle kyssa änkan Nypon, Eller hellre jungfrun, hvita Rosa.
Än var balen tillställd af för ungt folk, man visste ej hvad anseende de kunde komma att bibehålla i lifvet, än var det fult väder, än var det ej värdt att Rosa just i dag skulle bege sig hemifrån, och så gick det gång för gång. Stundom började Rosa tro, att hennes far ej älskade att hon dansade.
Jag har fått en liten kattunge, som heter Rosa och är rysligt söt. Du ska få se henne, när du kommer hem. Kom snart! Ajö, ajö, ajö! Lotta. P. S. Anna-Lisa hälsar dig så mycket." "Kallar den där Lotta dig för du?" frågade en af kusinerna, sedan hon läst Lottas bref. "Ja, visst gör hon det." "Det skulle jag då aldrig tillåta", sade den andra och satte sin lilla näsa i vädret.
De skola se dig dansa, de skola lära sig veta, att en dotter af honom, som var sin tids prydnad, af naturen äger nog, för att icke behöfva deras fattiga, inlärda gracer". "Min far", sade Rosa, "hvarföre skall jag synas der? Jag trifs ju så utmärkt bra hemma.
Jag ville gå i detsamma, men jag märkte, att Rosa dröjde. Då jag vände mig om, mötte mitt öga hennes. En outsäglig ömhet låg i hennes blick, mulen, skrämmande, plågsam, ty den mildrades ej af glädje nu. Men våra ögon dröjde länge i hvarandra, och jag såg, ryste och teg.
Det var hennes vederqvickelse efter arbetet, hennes enda förströelse, hon längtade ej heller efter någon annan; ty hennes själ fylldes af konstens tjusning, och då sade åter ofta fadren: "I qväll var din dans så vacker, den skall du dansa på nästa bal". Men när nästa bjudning kom, så var det alltid hinder. År förgingo, många till och med, ingen bjöd mera Rosa, hon var glömd.
Dagens Ord
Andra Tittar