United States or Guernsey ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hon älskade kriget, hvadhelst det gaf, Mot-, medgång, fröjder, besvär, Och de gråa gossarne höll hon af, Och därför var hon oss kär. Och om någon med Svärd vid hans fana stått, Var han säker att ej bli glömd; Åt sådana mätte hon fullare mått. Och, fördenskull blef hon berömd.
Ser du sorgen, kvald och glömd, Håll din ljusa tröst ej gömd! Men om du min flicka ser, Sänd en vänlig stråle ner, Sen du skrifvit i dess sken, Att jag väntar längesen. Den långa natten gått till ända snart: Blir icke hvalfvet redan ljust och klart, Och får ej träskets snö ett högre sken? Var det ej orrens rop, söm hördes ren?
Det är så högt, så ljust och skogar och fjärdar grönska och blåna i fjerran. Soplåren är glömd, skolrummet med lukt af svett och urin är förgätet, de svåra kyrkklockorna dåna ej mer, dödgräfvarne äro borta. Men om aftonen ringer det i en liten klockstapel strax bredvid.
Där stod en karl och väntade honom; denne bad om ursäkt att han kom olägligt, men han hade bud från kamrern, att doktorns växel, som troligen blivit glömd, hade förfallit i dag, och att banken väntade den skulle bli reglerad innan morgon middag klockan tolv. Den förfaller icke förrän i övermorgon, då de fyra månaderna äro ute! Det står 120 dagar och de tvenne sista månaderna ha haft 31!
Att detta är möjligt för den studerande är ju tydligt och att han i sitt senare lif kommer att äga bredare vyer, än den vanlige affärsmannen, som saknar akademisk bildning, är också tydligt, och det är naturligtvis slutet, som blir det afgörande; början är glömd och har ingen betydelse.
Och utan höga anors lån Kom denne man, en hyddans son, Från obemärkta trakter Och vann en storbet, knappast drömd, Blef landets stolthet, blef berömd Som starkast bland dess vakter Och blir i Finlands tid ej glömd. Och denna äras rena glans, Hans kärlek gjorde den till hans, Hans varma hjärtas låga.
Då flögo dubbeldörrarna upp, och kommerserådet med sina söner, döttrar och gäster kommo in. Äfven tjänstfolket var med, men den fattige gossen, som bar mig från torget, var icke med. Han var glömd, men det gjorde mig ondt om honom." "Det var skada", sade en liten vänlig gran bredvid honom, "men hvad sjöngo de om?" "De sjöngo inte alls.
Till och med i ditt fädernesland blef du snart glömd, snarare än du trodde och snarare än dina små täcka "Minnen" bort berättiga dig till; men de hade dock gett dina sista dagar glädje, och de voro ju då ej bortkastade! På samma tid lefde ännu en tredje qvinna i Åbo, om hvilken jag vill berätta något för dig.
Du, som, flarnet lik På vindomsusad bölja, byter härskare, Du, eller jag, som delar Backosplantans lott Att lyftas och att falla ned med samma stam? Ej är den tid förgäten, när för Telamon, Vår kung, du kröp och för hans segerstolta son, Sköldbärarn Ajas, hyckelödmjukt böjde dig; Ej glömd den är. Då var du fattig, jag var rik.
Under edra fötter låg världen, och över er stod endast Herren Gud. Ja, så var det, så syntes det mig, sade den, gamle mästaren tankfull. »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.» Men lovad vare Gud, att jag från dessa frestande drömmar uppvaknade gammal och glömd i min fattiga koja, vid mina bräckliga hemgjorda rör och cirkelmått.