United States or Mongolia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Ofta på stränderna här jag följt hans vägar med ögat, Mött, då han landat, hans båt och betraktat hans fånge och bortglömt Lekar och bok vid hans tal om vindarna, fjärden och metet." Honom svarade rörd den vänliga systern och sade: "Bort han flyttat för alltid, och tom sen dagar och veckor Står hans koja vid sjön och gläder ej ägaren mera.
Men hon flyttade en vecka efter begrafningen bort från stugan vid Haapakoski kvarn, fick ett slags hem i en halft förfallen koja ute på en backe invid Raiala mo och bodde nu där ensam med de små. Han hette Pekka och var nära sex år. Det var den äldste. De andra var det just icke mycket med; de skrattade, när Pekka skrattade, och gräto, när han grät.
"Men", anmärkte herr Gåsevinge, "huru kan man väl förklara, att tuppen inväntat honom, då den hade vingar och fötter att draga sig ur spelet med?" "Var icke enfaldig, min vän", sade hans patron missnöjdt, "ni vet, att den var tam, såvida den lefvat sin mesta tid med sin ägarinna i hennes trånga koja." "Men höken?" mente herr Gåsevinge.
Och den rika frun begaf sig på väg och den lilla fogeln flög framför henne och sjöng så vackra och klara toner; men derom brydde sig frun allsintet, utan längtade hon blott efter smycket. Kom hon så till ett land, der folket i åratal kämpat emot förtryck, men nu var kufvadt, och der satte sig fogeln och sjöng så ljuft och klart, just vid dörren till en usel koja.
Hvad vilja dessa manligt herrliga krigareskepnader, stolta, som Kaukasiens berg? De vilja lefva, de vilja dö för ett ädelt mål, de vilja lefva, de vilja dö för sitt fädernesland. Vid bäcken i dalen står en koja, dess yttre är ringa, hvem bor derinne? Midt på hyddans golf står Vali.
Under edra fötter låg världen, och över er stod endast Herren Gud. Ja, så var det, så syntes det mig, sade den, gamle mästaren tankfull. »Allt detta vill jag giva dig, om du faller ned och tillbeder mig.» Men lovad vare Gud, att jag från dessa frestande drömmar uppvaknade gammal och glömd i min fattiga koja, vid mina bräckliga hemgjorda rör och cirkelmått.
Det var en liten grå koja med lutande skorsten, vid sidan av vägen, omgiven av några åldriga granar just en sådan där koja, som tager sig så pittoresk ut, avtecknad i tusch på velängpapper, men i verkligheten är ganska ruskig och obekväm att bebo. Det var en sorglig tavla, som uppenbarade sig för de båda djäknarne, när de stigit in genom den låga dörren.
Du måste de oss unna, Hvad Gud oss gifvit har: Den helga skatten kunna Vi äga nu enhvar; I slott och koja lika Finns lifvets bästa tröst, Och fattiga och rika Förnimma Herrans röst. Kom nu och sök att taga Från oss vår helgedom, Kom nu med mänsklig saga Och säg, den är Guds dom! Den tid är icke mera, När sådant våld gick an; Nej, nu vill Gud regera Sitt folk, allena han.
Hans lilla koja var ett öppet kvarter för nödlidande. Man berättade flera historier om hans sätt att emottaga och hylla dessa. Hopar af tiggare nedtågade ofta om vintrarne från upplandsbygden för att bettla i staden.
Jag kan med rätta indela unga män i fyra klasser: Först sådana, som måste arbeta för sitt uppehälle och som satt till sitt mål förvärfvandet af en anspråkslös inkomst en koja och ett hjärta, d. v. s. en enkel, men pittoresk bostad på landet och en kamrat, »som sprider solsken, hvarhelst hon går» och är hans lifs goda ängel.
Dagens Ord
Andra Tittar