Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 24 oktober 2025
Se, det oerhörda, aldrig sedda, Såg jag, hörde jag; min furstes maka Såg jag från hans eget slott förjagas På hans egen moders bud. O främling, Tigande, med tvenne späda söner, En vid högra, en vid vänstra handen, Gick hon bort från öfverflöd och lycka Till sin fosterfaders öde koja.
EUBULOS. På dig, Du unge furste, litar jag förtröstansfullt Och vet, att dig kan anförtros min hemlighet. Så hör: där i min ringa koja finns vår kung. Den gudasände vårdas af sin moder där, Att snart, sen stela saltet från hans lemmar tvåtts, I kraft och fägring träda vapensmyckad fram. LEONTES. Stort är ditt tal om vapen. Drömbedragne, hvem Har kunnat skaffa honom dessa? EUBULOS. Jag.
Då en afton det var, och jag gick allena på stranden, Lockad af blommornas lukt och björkarnas, längre än vanligt Fann jag mig, innan jag visste däraf, helt nära hans koja. Men då jag såg hans båt vid landningsstället och näten Hängda på pinnarne än och slöt, att han vistades hemma, Ville ett vänligt ord jag säga den gamle till hälsning, Innan jag vandrade bort. Så trädde jag in i hans stuga.
Lycka var, att Karins koja befann sig i grannskapet; gumman visade ej den nödställde ynglingen på dörren, såsom mången kanske skulle gjort, utan upplät åt honom sitt enda rum, bäddade åt honom sin enda säng och vårdade den obekante med samma ömhet, som om han varit hennes son.
Emellertid kommer jag upp att besöka dig, det kan vara idylliskt med en sån där koja mitt i ensamheten, jag ber att få bo hos dig några dagar och vila mig från allt detta bråket. Jag skall ta mat med åt oss bägge, och vi kan slå upp språklådan i ensamheten. Även om jag kan skaffa en liter brännvin, och det tror jag. Så spelar du på fiol. En sak: har du några trevliga böcker däroppe.
En numera obetydlig man, som om dagen släpade sten till Afrodites tempel och om aftonen vilade i en usel koja på Skambonide, samlade så småningom hans ödes trådar i sin hand. Detta anade han minst av allt. Karmides och Rakel. En afton emot skymningen satt Karmides, samtalande med prokonsuln Annæus Domitius, i aulan till sitt hus.
Under julhelgen samlar man sig till dans och nöjen, ehuru hvarken så ofta eller så talrikt, som i bättre lottade och rikare socknar är vanligt. Men hvad som äfven i skogstorparens koja ej får fattas, är ett uppdukadt bord, som i veckotal står på parad med det bästa, man kunnat bärga undan den höstlånga hungren, för att förtrefliga och glädja de välkomna julbesöken.
Befall rådjuret att stadna, när du bortför dess unge, bjud bladet stadna, som fallit i bergforssens hvirfvel, bjud qvinnan stadna, då hon är skild från sin make". "Tyst smög Oikameonna i natten kring Wischtonnohs koja. En skepnad syntes, det var hans unga maka, som lyssnade oroligt spanande kring nejden. Hon hade icke bedragits.
Gården är präktig och stor, att äfven den resande ofta Stannar af undran en stund och betraktar den. Ymnighet råder, Rik välsignelse tycks nedströmma på allt som ett solsken. Är det ej nog, då så litet behöfs till människolycka? Kom en gång och besök den gamle Pistol i hans koja! Ensam finner ni där soldaten. Allena vid muren Sitter han, jämkar en brand på sin härd och tänker och tiger.
Vi kryssade och gjorde slag af två och tre kvart mil utan att vinna särdeles för den häftiga svallsjön, som oupphörligt motverkade seglen. Omsider uppgåfvo vi alldeles hoppet att uppnå fasta landet och beslöto att lägga till för natten på Lotsholmen, en stel, granbevuxen klippa ute i hafvet, och söka tak öfver hufvudet hos lotsarna, som där hade sin koja.
Dagens Ord
Andra Tittar