United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !
Då hade musikkåren spelat klockan fem på morgonen utanför chefens och regementsofficerarnas fönster och klockan tolv hade hela officerskåren ridit i parad genom gatorna med musiken i täten, och på kvällen hade det varit stor middag med bal på Stora hotellet.
Kom han då inför paraden Tvär och tung i högtidsdräkt, Stod hans manskap hela raden Häpet, som ur sömnen väckt, Ingen skyldring gick med gamman, Ingen sväng förtjänte ros, Tills han gaf dem allesamman Kort god dag och red sin kos. Sådant hände. Dock blott sällan Blott en stor parad till lags.
När han hade slutat, trängde sig äfven de längre bort stående närmare, för att se kistan, som omslöt Almas slocknade lif. De kastade dervid deltagande blickar på John, i hvars ansigte och hela gestalt visade sig en djup sorg, parad med en manlig sjelfbeherskningskraft. Maja Lisa och Mina stodo bredvid hvarandra på andra sidan om grafven.
Här flög kring furstens läpp ett mildradt löje "Bekänn det, äfven ni har tyckt nån gång Er stor, odödligt stor, har drömt kanske Om intet mindre än att se en dag På edra skuldror Rysslands öde hvila. Hvad kan det ringa, en parad som nu, Ett stycke lumpen exercis betyda För den, som drömmer så om stora segrar!" Han slöt.
Och det kom också andra vagnar, droskor med svarta hästar. Och så kom, ja, så kom själva regementsmusiken. Den stannade utanför nere på gatan . Det hade aldrig hänt förr. Den hade marscherat förbi många, många gånger. Men stannat hade den aldrig. Och också den var i parad . För den glömde Stellan allt annat. Han hade gråtit förut, därför att han inte fick följa sin mor till sista vilan.
Han beslöt att stå utanför och vänta. Dag förgick efter dag och han träffade henne icke. Det var en långtrådig parad; i denna kasern var det många som kommo och gingo, men henne såg han icke.
Ingen människa spillde trycksvärta på henne, och sådan har kvinnans lott alltid varit. Det påminner mig, fortsatte Lizzy, om faster Anna-Lisa Willman och en viss sorts unga idioter, som umgingos i hennes hem. Bland många andra. De ledo av imbecillitet parad med melankoli och förryckthet. Sjukdomsorsaken var alltid densamma: dålig uppfostran. De goda mödrarna hade väl sagt: Var alltid hövlig!
Vaktposten stod ensam borta vid kaserngrindarna i parad och med plym i képin... I kasernen hängde artillerister i skjortärmarna med halva kroppen utom fönsterna och visslade till en piga, som kom från torget, också hon med en korg på armen. Så fick han en idé. Folkskolan! Kanske de funnos där! Han störtade dit och träffade på vägen några brackor. Demstrationen? flämtade han, demstrationen, var
Det var som om en levande ridå dragits åt sidan Och mitt på den nu tomma scenen stod löjtnant Gunnar Petréus, i parad, med plym i képin och vakthavande officerens silverbricka med riksvapnet i ett blått, vattrat sidenband kring den vita attilakragen. Vad står på här? frågade han en av artilleristerna, som gjorde honnör och svarade något.
Det fanns också några, där hon satt till häst, med hög hatt på huvudet och såg mera lustig ut än någonting annat, och ett, där hon stod i vit klänning, brudslöja och med hans far vid sidan i full parad: det var från deras bröllop. Av alla fotografierna hade han, ända så långt bort han kunde minnas, tyckt bäst om detta.