United States or Latvia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det var en gubbe, känd sen åttiåtta; Nu var han stel i armen utan måtta Och kunde föga mer en hvirfvel slå; Men fast han sällan släpptes till paraden, Stod han, där blod det gällde, med i raden. Till honom talte generalen så: "Kamrat, får du då aldrig nog af slagen? Finns ingen yngre här till hands än du? Här har du stått och styfnat hela dagen, Hur vill du röra dina pinnar nu?"
Han hade visserligen hört talas om, att gymnasiekamraterna brukade »ta paraden» och dricka en blandare hos Andalusiskan, men han hade aldrig varit med om det senare.
Med synbar ledsnad Betraktade vår höga kejsarinna Paraden nyss; en brist på hållning, takt, Långt lättare att märka än förklara, En håglöshet, en med ett ord ett själfsvåld Förstörde ordningen i våra leder; Hvad skall jag tänka om er disciplin?"
Nåväl, paraden anfördes av en prins av blodet; i spetsen gick regementstrumslagaren Hermann; på en trappa stodo fruarne Aronsson och Jakobsson; i fönstren syntes doktor Isaksson med fru, grosshandlar Abramsson med fru, operasångare Labansson med fru.
Kom han då inför paraden Tvär och tung i högtidsdräkt, Stod hans manskap hela raden Häpet, som ur sömnen väckt, Ingen skyldring gick med gamman, Ingen sväng förtjänte ros, Tills han gaf dem allesamman Kort god dag och red sin kos. Sådant hände. Dock blott sällan Blott en stor parad till lags.
Att er piket kanske Så väl höll folket nyss ifrån paraden? O Ryssland, Ryssland, själen i din styrka Var ordningen, var själfförsakelsen Hos dina söner; slockna får den ej. Furst Voldmar Paulovitsch, ni dröjer kvar, Ni följer mig. Ännu en gång, er andra Benådar kejsarinnans namnsdag." Sagdt. Till kabinettet gick Potemkin åter, Den unge fursten följde tyst hans steg.
Hon vädjade till Jesus, men Johan blef tankspridd och så drog han sig ifrån henne. Det var nu ett muntert och verksamt lif han förde. Paraden och blandare hos Andalusiskan. Om qvällarne serenader, ty han sjöng nu med i en qvartett, punsch och en lindrig kurtis med schweizeriflickor. Han blef kär i en liten blond hos Andalusiskan, som satt och sof innanför disken.
Han tog honom med på middagspromenad. Visade honom på stadens skönheter, sade namnen på aktörerna i hörnet af Regeringsgatan och nämnde officerarne, som förde paraden. Johan var blyg ännu, och saknade sjelftillit. En middag klockan tolf när de skulle gå till gymnastiken, sade vännen: Kom med in på Tre Remmare och ät frukost. Nej, vi måste i grekiskan! Äh, vi ge grekiskan lof i dag. Skolka!