United States or Namibia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Och tystnad rådde länge mellan båda, På ottomanen satte sig Potemkin Och lät sitt hufvud sjunka i sin hand; Den unge fursten väntade och teg. "Genralmajor Kutusoff, då han kommer, Förs in till mig, hit in i kabinettet, De öfrige, Markoff, kosacken Platoff, Furst Voldmar Paulovitsch och andra vänta."
Då stod den ädle furst Potemkin opp Och tog hans hand: "Furst Voldmar Paulovitsch, Jag känt er far, han stod vid denna sida I stridens larm; för hans skull ville jag Den spotska sonens hårda öde mildra. Jag vet en gammal regel: lyd och vänta! Jag ger er den, jag kan ej mer; farväl!"
Så hon sade, och i blinken var hon färdig, Henne följde tyst furstinnan, Furst Potemkin och den ädle gref Bestuscheff. Och till byn de styrde färden. Nära slutet af den långa, smala stigen, Mellan skördbetyngda slätter, Låg en kulle, som för vandrarns öga länge Dolde hyddorna och träden.
Stum af häpnad stod furstinnan, men den höga Kejsarinnan tog då ordet: "Denne vördnadsvärde man från Peters tider Blir er skyddling, gref Bestuscheff; Ni, Potemkin, skall förfoga, att hans önskan Blir, som jag bestämt det, uppfylld." Sagdt; och åter inom slottets port hon trädde. Där på afstånd från de andra Stod en kvinna, skön, fast sorgen lagt sin blekhet På de ädla anletsdragen.
Och tystnad rådde länge mellan båda, På ottomanen satte sig Potemkin Och lät sitt hufvud sjunka i sin hand; Den unge fursten väntade och teg.
Säg, Potemkin, ni, som finner råd för mycket, Säg mig, hur skall Katarina Få sitt Ryssland öfverallt som här vid Volgas Vackra stränder ljust och bördigt?"
Så Potemkin; och den höga log åt svaret, Log ett ögonblick allenast; Då till allvar byttes åter milda löjet, Och hon drog en suck och sade: "Jag är kvinna, blott en kvinnas är min styrka; O, en manlig hand behöfdes Att gestalta detta gränslöst vida välde, Till sin glanspunkt lyfta Ryssland. Om med offret af mitt lif jag kunde köpa Dig ur grafven, store Peter!
Så talte, vårdslöst kastande sig ned På ottomanens purpurbädd, Potemkin, Och adjutanten mottog med en bugning Den stolte Krimbetvingarns vink och gick. På furstens panna sågs en skugga hvila, Och oro, ledsnad, trötthet talte ögat; Blott stundom till ett nyss serveradt glas Med roslikör sin vackra hand han sträckte Och förde mot sin läpp dess dofter blott.
Så den höga; vid dess fråga furst Potemkin Böjde djupt sitt ädla hufvud Och med ögat åter höjdt mot kejsarinnan Svarte mellan lek och allvar: "Blott ett medel, blott ett enda har jag funnit, Måtte detta bli begagnadt: Att vår dyra kejsarinna lefver länge."
Att er piket kanske Så väl höll folket nyss ifrån paraden? O Ryssland, Ryssland, själen i din styrka Var ordningen, var själfförsakelsen Hos dina söner; slockna får den ej. Furst Voldmar Paulovitsch, ni dröjer kvar, Ni följer mig. Ännu en gång, er andra Benådar kejsarinnans namnsdag." Sagdt. Till kabinettet gick Potemkin åter, Den unge fursten följde tyst hans steg.
Dagens Ord
Andra Tittar