Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 maj 2025
Peter Davies hade »den vanan att betrakta alla sina egenskaper såsom något särskildt för honom, endast för honom utmärkande». Hans andliga jag föreföll honom att vara världsutvecklingens märkligaste produkt, och hans fysiska uppenbarelse tycktes honom så underbar och intressant, att han rördes till tårar när han betänkte hur förträfflig och hur ändamålsenligt inrättad den var.
Så Potemkin; och den höga log åt svaret, Log ett ögonblick allenast; Då till allvar byttes åter milda löjet, Och hon drog en suck och sade: "Jag är kvinna, blott en kvinnas är min styrka; O, en manlig hand behöfdes Att gestalta detta gränslöst vida välde, Till sin glanspunkt lyfta Ryssland. Om med offret af mitt lif jag kunde köpa Dig ur grafven, store Peter!
Den epigrammatiskt formade slutpointen blef den, att Peter gaf sin hustru den »stora gåfvan att förstå honom». Kort sagdt, han hade öfvervunnit sin ungdomliga individualism och han irrade inte längre i storartad ensamhet i jagets värld. Han förmådde meddela henne sin nyvunna förmåga att fatta människorna och förnimma med dem.
I den gamle krigarns ögon Stego tårar, och han svarte: "Kejsarinna, detta vinterhöljda hufvud Kan ej någon lösen vara För en återköpt minut af lif åt Peter; Om det kunde, stod han för er, Sade: 'Dotter, höga dotter, din är spiran, Jag har verkat, jag vill hvila: Mer än du har icke Peter älskat Ryssland, Och hans kärlek var hans styrka'."
Peter Cooper, Pratt från Baltimore och Pratt från Brooklyn och andra äro män, som ni borde taga till förebilder de delade med sig af sitt öfverflöd, medan de ännu lefde. Det tredje bruket det enda ädla bruket af öfverflödig rikedom är detta: Att den betraktas som ett heligt ansvar, att väl förvaltas af sin ägare, i hvars händer den kommit, till mänsklighetens högsta väl.
Peter Davies' gynnare, den med lifvets mysterier och skaldernas verk djupt förtrogne antikvariatsbokhandlaren X.
Eljes blef det så småningom tyst på gården, folket drog sig tillbaka, de äldre och barnen till stugorna, de yngre till dansbanan i skogen, halfvägs mot Tibble, där blinde Jöns från fattiggården skötte fejlan och Peter Fjomp slog takten på en gammal tamburin.
Dagens Ord
Andra Tittar