Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
I den gamle krigarns ögon Stego tårar, och han svarte: "Kejsarinna, detta vinterhöljda hufvud Kan ej någon lösen vara För en återköpt minut af lif åt Peter; Om det kunde, stod han för er, Sade: 'Dotter, höga dotter, din är spiran, Jag har verkat, jag vill hvila: Mer än du har icke Peter älskat Ryssland, Och hans kärlek var hans styrka'."
En sådan stod då i din trupp, von Kothen, Det var korpralen numro sju, Standar. Han stod med söndrig sko på ena foten, Den andra foten blödde och var bar. Då Döbeln hann den gamle, sågs han stanna. Med blicken mörk, med handen på sin panna, Besåg han stum den gråa krigarns skick.
Hvad han sade, föll i tycket, Väckte tankar mångahanda, Fast det ej var grant och mycket, Endast talt i Munters anda; Nog det var att vittne bära Om vår trohet, om vår ära, Nog också till krigarns minne; Orden lydde: "Han var finne." Han stod på sin farstutrappa Med mössa af krigarsnitt, Med sporrar och ryttarkappa; Han ärnade göra sin ridt.
Men lag skall öfverlefva mig, som jag Långt efter den blef till." Han talte så. En bäfvan genomlopp De båda unga männerna i saln, Och nu han slog sitt klara öga opp Och såg på generaln. Det bistra uttryck, krigarns anlet haft, Var borta, varmt han mötte gubbens blick; Han tog hans hand och tryckte den med kraft Och böjde sig och gick.
Dagens Ord
Andra Tittar