United States or Uzbekistan ? Vote for the TOP Country of the Week !


Inte vet jag, men det är bäst att länsman kommer. Prästen betänkte sig ett ögonblick. Nåja, inte mig emot, sa han, jag ska laga att han kommer. Han vände sig om för att in, men i porten, som öppnats bakom honom, försiggick en hastig brottning, varpå fru Olga trädde ut trappan och porten åter stängdes. Hennes vita dräkt lyste i halvdunklet vid sidan om prästens svarta långrock.

Först i tredje våningen fann han det namn han sökte. Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste icke vad han skulle säga henne. Skulle hon tro honom, om han sade, att han hade varit sjuk, eller bortrest ett par veckor?

Hon lyfte upp sitt huvud från hans bröst, varemot det vilat litet, betänkte sig en smula, men sade dock: Eftersom det är , att du håller av mig och jag dig, har vi ju det gemensamt? Det är mycket det, Albert. Och det är mer än många har. Men tar vi oss för, att även ha en hop annat onödigtvis gemensamt, skall jag berätta dig vad därav följer.

Man såg fördjupningarne i hennes kinder, som förr i hennes ungdom spelat rollen af »kärleksgropar», och tänderna syntes en smula: Låt henne inte vara der länge, ni gifter er ju fort ni kan, lofva mig det. Samuli betänkte sig. Men hon såg bedjande honom. Säg, det gör ni ju, fort ni bara kan. Ja, hans röst var nu fast. Jag lofvar, fort jag kan.

Ja Var det annars något? Främlingen betänkte sig ett ögonblick. Herr Kroks far har ett projekt. Ett stort projekt. Men det är vanskligt. Varför vänder ni er inte till mig? Säg det! Annars något? Ja. Jag skulle vilja träffa herr Krok Tre Remmare? föreslog Abraham. Han satte nyckeln i låset och öppnade porten. Nu fick du, att du teg, tänkte han.

»Om du verkligen håller riktigt av mig fortsatte den mjuka rösten. Vad skall man svara sådant? Sven betänkte sig. »Kanske ni ... du föredrar att vänta litet, innan vi bekantgöra det för världen, lilla flicka», sade han i ett sista försök att rädda sin frihet. Men det lyckades inte. »Åh nej, Sven. Vi gör som du vill. Alla människor gärna veta om vår lycka

Han betänkte sig litet.

De betänkte icke vad hans hand hade uträttat den tid han förlossade dem från ovännen, han gjorde sina tecken i Egypten och sina under Soans mark. Där förvandlade han deras strömmar till blod, att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten; han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

Och hon snöt sig kraftigt för att hejda gråten. Kors i jissi namn! skrek Ludwig. Är det Bollan? Hon betänkte sig ett ögonblick, kastade sig därpå beslutsamt mitt in i eländet och yttrade: Nej. Det är jag. Men var snäll och inte åbäka dig. Jag är ledsen nog ändå. Jag visste hela tiden, att det hänt en olycka. Jag kände mig beklämd. Men jag visste inte, vad det var.

Du har blitt som Petter vid kyrkan. Du har blitt lam i bena. Det fick du, för du blev rädd, din stolle. Vad skulle du bli rädd för? Nu är du lam, blir det jag, som får skulden. Tänka sig, vad du är elak, unge! Finns det ingen bot, ? undrade pojken. Sväran betänkte sig. Inte fanns det bot för lamhet, men det vågade hon icke tillstå. Hon sade: Jo, jo, jo, visst finns det. Var bara tyst.