United States or Bhutan ? Vote for the TOP Country of the Week !
JOHAN FLEMING. Jag kan, jag vill ej tro det STÅLARM. Skåda själf! De bölja om hvarandra. Täta massor mot porten störta sig. Förgäfves söka de gråa veteraner häjda dem. STÅLARM. Må ingen häjda dem. OLOF KLAESSON. Du vågar mycket. STÅLARM. Blott huggit af den arm, hvars lamhet annars också till hjärtat kunnat sprida sig. Nu må värt råd begynna. OLOF KLAESSON. Värre makter än missmod värkat det.
Jag måste nu på nytt bära ett oafbrutet själslidande, en känsla af lamhet i hjärnan, som lät mig frukta det värsta. Jag greps af en obeskriflig bitterhet mot mitt land och tänkte starkt på att utvandra. Men tanken på en mission lefde fortsättningsvis i mig. Jag ville kämpa till det sista för de undertrykta och förorättade. Detta stycke uppfördes blott en enda gång 1888, då det också utkom i tryck.
Du har blitt som Petter vid kyrkan. Du har blitt lam i bena. Det fick du, för du blev rädd, din stolle. Vad skulle du bli rädd för? Nu är du lam, så blir det jag, som får skulden. Tänka sig, vad du är elak, unge! Finns det ingen bot, då? undrade pojken. Sväran betänkte sig. Inte fanns det bot för lamhet, men det vågade hon icke tillstå. Hon sade: Jo, jo, jo, visst finns det. Var bara tyst.
Dagens Ord
Andra Tittar