United States or Brazil ? Vote for the TOP Country of the Week !
Mitt i natten klockan var knappt fem väcktes jag av ett ihållande vrål från farmhuset, och när jag stigit upp och skakat av mig det värsta, såg jag farmaren stå på sin trappa. "Vad vrålar du efter?" skrek jag. "Ämnar du sova hela da'n, ditt lata nöt?" genmälde han. "Solen står redan högt på himmelen." "Mycket sant", svarade jag. "Det gör den alltid.
När jag som barn reste över Björkfjärden hade man sagt: det är ingenting mot när man kommer ut på Östersjön; när jag rest på Östersjön sade man att jag skulle se Kattegatt bara; jag reste på Kattegatt i storm och skröt med att Kattegatt var ingenting! Jag hade bara en illusion kvar: Nordsjön! Den skulle dock vara värre än det värsta!
Aldrig där hördes nå'nting ondt om honom: inte en gång byns värsta sladdermaskor nändes tugga på honom. Så skulle han ut och exera. Det var ju alltid mästerprofvet för en hygglig pojke förr i tiden och blir väl så i alla tider.
Redan klockan halv åtta på morgonen satt han i sängen och ropade: Kerstin! Kerrrstinnn! Får ja inte kaffe snart! Ibland var han så ivrigt upptagen, att han glömde det nödvändigaste, innan det var för sent. Han är den värsta gris ja har sett, sade Kerstin, medan hon tvättade och bytte om på honom. Dagarna voro fyllda av intensiv verksamhet och rörelse.
Då jag drar mig från en sällskapskrets, som jag finner vara dålig, anfäktas jag genast av ensamhetskänslans demoner, och när jag söker mig bättre umgängesvänner, råkar jag in bland de värsta.
Men nu var det något särskilt med äggen; och att treva ägg från andras höns ansågs som ett nidingsdåd av värsta slag, kanske därför att den ägodelen låg oskyddad som åkern och överlämnades med förtroende åt allmänna hederskänslan.
»Jag ä' bättre än häst och karl, jag , skröt flickan, »och starkare än tre vanliga bonddrängar tillsammans! Och supa tål jag värre än den värsta suput, och jag kan ändå arbeta och gå rak, jag.» »När det ibland om somrarne kommer sjömän eller andra karlar hit, kan herrn tro, att vi ä' ledsna», sade gubben, »för då ha vi inga händer med henne.
Ser ni det, barn, honom behöver man inte säga till, hur han ska sitta. Alla vände sig om och sågo på honom. Då ja, då hände det värsta av allt. Märta Gyllencrantz reste sig till hälften i bänken och viftade med handen: Tant, tant! Ja, vad är det? Jo, han ä inte snäll alls ! Hur vet Märta det? Nu stod Märta Gyllencrantz upp i bänken.
Liisa var således hennes rival, Liisa, skomakar-Jannes för detta fästmö, den värsta af alla Sandviks-fabriksflickorna, Liisa, som hade alla möjliga fel och olater, hon hade således tagit hans kärlek från henne, hustrun. Hon!
Efter ett par timmars rast, för att undgå den värsta solhettan, marscherade vi vidare; dagens mål var Vonheims folkhögskola, som ligger alldeles invid vår väg, och dit vi från Lillehammer hade två mil.