United States or Guam ? Vote for the TOP Country of the Week !
Det dröjde ej heller så värst länge, innan han lärde sig, att man kan undvika sina fiender, Kalle med glaskulan, Jonne med vagnen och Märta Gyllencrantz, genom att i sin ordning göra sig vän med dem, som också voro deras fiender. Efter denna princip valde han sina vänner. Urvalet skedde ingalunda medvetet. Det föll sig helt naturligt.
Hon visste alltså, vem han var . En plötslig och ohygglig tanke slog honom med ens; då visste hon nog också det där med vagnen och glaskulan och Märta Gyllencrantz' julgransplundring. Nej, i en sådan skola kunde han inte gå. Han ville inte, inte, inte... Mamsell Beckström klappade honom på huvudet. Han försökte väja undan för slaget. Men min lille gosse, du är väl inte rädd för mig?
Och ögonblicket efter steg det ur detta under, som så oväntat kommit i uppfyllelse, en annan känsla, alldeles ny, också den alldeles oväntad: plötsligen förnam han, att han älskade alla sina kamrater, till och med Kalle med glaskulan och Märta Gyllencrantz. Han satt där, på sin gamla vanliga plats, i denna skola, där han varit förnedrad och utstött.
Mamsell Beckström gick fram till ett skrivbord, öppnade en stor bok och skrev något i den. Det var ju Stellan du heter? Per Stellan Severin Petréus och min far är löjtnant. Han såg på henne. Nu skrev hon upp det där om glaskulan och vagnen och Märta Gyllencrantz. Han kastade en snabb blick tillbaka mot dörren... Men nu slog hon samman boken: Följ med mig nu!
Varför hade han just nu fått veta, att löjtnant Gatenbergs uppasserska funnit hennes vigselring i hans säng? Han kände äckel för allt detta, som drog hans tankar från det andliga liv, han ville ägna sig åt: skolan, fadern, majorskan Gyllencrantz... Han kände leda vid dessa mänskor för deras världsliga tanklöshet.
Märta Gyllencrantz' far var också löjtnant och hos henne hade han varit på julgransplundring, och när de plundrat julgranen, hade Märtas mamma lagt konfekten i högar, och så var det en, som skulle vända ryggen mot högarna och en annan, som skulle peka på en hög och fråga: Vem ska ha den ? Det var en hög, Stellan önskade sig. Men han fick den inte.
Men han måste . Då hände någonting ännu värre. En av flickorna tog en annan flicka om livet. De gingo ett par steg bort, stannade med armarna slingrade om halsen på varandra och viskade. Och den flickan, som tagit den andra om livet, hette Märta Gyllencrantz och hos henne Det svindlade för hans ögon och omedvetet tog han sin tants hand som skydd.
När de båda raderna till slut gjort halt, stod Stellan med en dam, en moitiée, till höger om sig. Och denna dam var Märta Gyllencrantz. God da, Stellan. Stellan svarade med ett kort: God da! Balettmästare Lindquist stötte åter igen käppen i golvet: All vår början är svår. Nu ska vi se, hur lotteriet fallit ut.
Det var som om hon helt och hållet skymde bort Frälsaren, fastän hon låg på knä. Och hon var alldeles lik majorskan Gyllencrantz, som han ofta tänkte på med avsky och lockelse därför att han hört, att hon hade funnits en eftermiddag hos en ung löjtnant. Men oftast kunde han ej gråta alls. Han upprepade bönen gång efter annan. Det blev bara ord. De stego ej ur hjärtat.
Han föraktade dem, sin farmor, adjunkten Lundquist... Han föraktade dem mera än sin far och majorskan Gyllencrantz. De gåvo sig åtminstone inte något sken... Han hatade dem. Han blev sittande uppe och väntade på sin farmor. Han lyssnade spänt efter ett ljud i trappan, en knäppning i ytterdörrens patentlås. Och då hon äntligen, vid halvtolvtiden, kom, sprang han ut i tamburen och öppnade dörren.