Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 maj 2025
"Mamma har skickat dig julgranen, lilla kära pappa", hviskade Elsa under tiden i faderns öra, medan Johannes, som nu satt på faderns arm, högljudt förkunnade: "Pappa, vet du, att mamma har en julgran i himmelen, och den är mycket, mycket vackrare än den här." Granen hade slutat sin berättelse. Genom de andra trädens grenar gick en sakta susning: "Frid på jorden!"
Slutligen talade hon litet; hon trodde sig alltjemt allena: Det är så nätt härinne hviskade hon och julgranen är tänd! Det är varmt och snyggt, herrskapet skulle visst berömma mig. Allt är rigtigt fint. Stackars Erik, han ville inte ha mig, det var jag som hängde mig fast. Stackars min Erik, han dricker för att glömma sitt här hemma, mig och allt. Stackars Erik!
En half timme förflöt. Hon slöt ögonen och drömde. Hon tyckte sig vara uppe hos herrskapet i våningen. Köket var ljust och gladt, salongerna strålade af ljus, den stora julgranen var tänd. Småbarnen dansade, och husjungfrun kom in på fyra fötter, kom i skinnpels och med gåfvor i fånget, kom som julbock och slängde också till henne ett paket, det med det svarta klädningstyget.
Men det var också det enda ovissa i hans liv... Juldagarna voro också så tysta och trista. Hans far och han sutto mest ensamma. Ej ens julklapparna gjorde något intryck på Stellan. Allt som oftast hörde han pianospel uppe hos bankdirektörens. Ibland sjöng man också och dansade kring julgranen. Så firades julen hos dem, som valt den tryggare och säkrare vägen, hos dem, som visste vad de skulle bli.
"Jo, jag tyckte, att mamma stod bredvid min säng, och hon var så ljus och skinande, som själfva julängeln måste vara. Och hon talade om för mig, att i himmelen fanns en julgran, som var så stor, så stor, och på den slocknade aldrig ljusen, och vi skulle allesammans få vara hos henne under julgranen." "Det var en skön dröm, hjärtebarnet mitt." "Ja, det var så skada, att jag vaknade.
"Farväl, farväl!" ropade de till hvarandra, "vi skola försöka träffas igen och berätta hvad vi genomlefvat!" Det var dagen före trettondagen. I en stor skolsal bars in den ena julgranen efter den andra. Där kommo stadsbud med stora, präktiga granar, där muntra skolgossar med små, blygsamma granar, hvilka tills i går burit sötsaker och ljus och stjärnor på sina grenar.
Och Ida kommer strax efter", ropades i kör därute. "Släpp oss in, mormor!" "Nej, nej, Jesusbarnet är hos mig." Högtidlig tystnad därute. "Mormor, får mamma komma in då?" frågade en ljuf barnröst. "Ja visst, mamma får komma." Snart kom hon också; hon var en liflig, munter kvinna. Äfven fadern kom, och jag beskådades och beundrades. "Får jag klä' julgranen åt er i år också?" frågade mormor.
Ändtligen då hon hade famnen full af ved och stickor, gick hon stapplande in, tände elden i spiseln och tog fram den lilla julgranen. Hon hade i fickan ett litet paket, hvars innehåll hon med största försigtighet öppnade. Derinne lågo några vaxljus, röda, gula och blå. Eva letade reda på en liten fotogenlampa, hvilken hon tände och stälde uppe på klockan.
Den lyste rundt omkring, och i skenet stod den gamla mormodern så klar, så strålande, så mild och härlig. "Mormor!" ropade den lilla, "tag mig med! Jag vet, att du är borta, när strykstickan slocknar, borta liksom den varma kakelugnen, borta såsom steken och den stora härliga julgranen." Hon strök hastigt eld på alla stickorna i asken. Hon ville riktigt hålla mormor kvar.
Nej vänta, Bella, du måste titta hit först, ropade Lilli Enestam. Den här urkeden fick jag. Är den ej förtjusande? Hör du, Bella, skrek en tredje, fick du den der boken du önskade? Bella, kom, skall du få något godt. Vi plundrade julgranen först i går och jag tog med mig af de bästa konfekterna åt dig.
Dagens Ord
Andra Tittar